Läsare av den här ledarsidan vet att familje- och omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) inte är någon favorit. Anledningen är hennes sätt att hantera Ålands speciella ställning när hon tagit beslut om restriktioner och rekommendationer under pandemin. Oräkneliga gånger har landskapsregeringen (LR) sänt beska brev till Helsingfors och förklarat att Kiurus ministerium och regeringen brutit mot den snart 100-åriga överenskommelsen som slår fast att Åland har en helt annan status än övriga landskap eller regioner i landet.
Därför fanns det orsak att stanna till vid en rubrik på Yles svenska hemsida i veckan. Rubriken, som puffade för Nyhetspodden med Magnus Swanljung och Sandra Anttila, slog fast att ”Kapten Kiuru är tillbaka vid rodret”.
Kontentan av podden är att Krista Kiuru leder regeringens pandemiarbete, och gör det med ett starkt mandat. Samtidigt har statsminister Sanna Marins (SDP) stjärnglans falnat något efter det beryktade nattklubbsbesöket. Marins förtroendesiffror när det gäller att leda pandemiarbetet har i en mätning av Helsingin Sanomat fallit rejält efter nattklubbsbesöket.
Vad betyder då detta? Kanske ingenting, kanske en hel del. Krista Kiuru har, under de nästan två år som pandemin hållit oss i dess grepp, varit den av ministrarna som velat gå allra längst när det gäller restriktioner. Flera gånger har hon skapat sprickor i regeringsblocket genom att själv ta beslut utan att informera övriga ministrar. Minns till exempel Ålandsminister Anna-Maja Henrikssons besök på Åland på sensommaren förra året, som skedde i skuggan av ett Kiurubeslut Henriksson inte hade en aning om. Den senare var minst sagt upprörd över kommunikationsbristen från sin socialdemokratiska kollega.
Vid dessa tillfällen har statsminister Sanna Marin varit den som trätt in och lugnat stämningarna, tillrättavisat sin partikamrat (mycket milt, men ändå) och återskapat förtroendet för regeringens hantering av viruset.
Nu är maktbalansen mellan Marin och Kiuru klart förändrad. Inte minst eftersom Kiuru efter framträdanden i statstelevisionen fått mycket beröm för sin tydlighet och starka hand gällande det nuvarande, förvärrade läget.
När den här ledaren skrivs förhandlar ännu regeringens partier om vilka de nya rekommendationerna och restriktionerna ska bli. Ryktena under tisdagen gör dock klart att det blir hårdare papper inte minst för restaurangerna, men också inom andra områden.
Den stora frågan är dock om den så kallade ”nödbromsen” ska användas. Den som gör att makten att vidta åtgärder flyttas tillbaka till regeringen från regionalförvaltningsverk (som landskapsregeringen) och kommuner.
Nödbromsen, ännu ett av dessa nyuppfunna begrepp i Finlands pandemihistoria, är dock ett mycket trubbigt verktyg och borde ha gjorts på annat sätt än det som nu finns till hands. Precis som flertalet gånger tidigare under pandemin är såväl smittläge som förutsättningar vitt skilda över landet, i allmänhet, och på Åland, i synnerhet. För samtidigt som THL rapporterar att samhällsspridning råder i 17 områden gick Åland i måndags tillbaka till utgångsfasen.
Att då centralisera beslutsfattandet riskerar att på nytt att försätta Åland i ett svårt läge, och på nytt försämra relationerna mellan landets två regeringar.
Om nödbromsen används stärks också ytterligare ”Kapten Kiurus” ställning som roderhållare i den finska pandemibekämpningen. Då är det bara för landskapsregeringen och alla ålänningar att hoppas att förståelsen för Ålands speciella ställning som autonomi har växt hos ministern.
Annars sitter vi snart med restriktioner som säkert är alldeles nödvändiga på vissa håll i Finland, men som få ålänningar kommer att ha förståelse för här. Precis som tidigare, med andra ord.
Jonas Bladh
jonas.bladhalandstidningen.ax
