Mariehamns stad budgeterar med ett underskott och har beslutat om inbesparingar. Bland annat drar man in på städningen av stadens lokaler och skolor, något som drabbar en grupp med de lägsta lönerna i stadens tjänst.
I den andra änden av löneskalan, däremot, höjs lönerna med mellan tre och fem procent för ett antal chefer i stadens förvaltning. Detta efter beslut av numera avgångna stadsdirektören Barbara Heinonen, ett beslut hon tog på sin sista arbetsdag.
Det här väcker en lång rad frågor, men få svar finns att få i dagsläget. Stadsstyrelsens ordförande Ingrid Zetterman (Lib) rasar i gårdagens Ålandstidning mot beslutet och kallar det självsvåldigt och missbruk av förtroende. Socialdemokraterna vill att beslutet återtas. Det är, kort sagt, upprört i den politiska ledningen.
Själv säger Barbara Heinonen att ingen borde vara överraskad, att hon initierat en utredning om stadsledningens löner redan i somras och att hon i ”förbifarten” nämnt det till Ingrid Zetterman.
En så erfaren tjänsteman och politiker som Barbara Heinonen borde dock förstått att beslutet skulle väcka känslor, att det inte skulle falla i god jord. Hon har själv varit föredragande inför stadsstyrelsen för såväl den budget som visar ett minus för staden 2022, och i frågan om sin efterträdares lön. Det senare hade varit ett förträffligt tillfälle att lyfta frågan om också övriga topptjänstemäns löner med stadsstyrelsen.
Nu faller det på efterträdaren Arne Selander att reda upp soppan. Han har fått uppdraget av stadsstyrelsen att granska om Heinonens beslut varit i enlighet med förvaltningsstadgan, alltså om hon hade befogenhet att ta beslutet. Det försätter Arne Selander i en särdeles dålig sits.
Han får nu inleda sin tid som stadsdirektör med att utreda om hans närmaste medarbetare ska få behålla sina nyss tilldelade löneökningar. Han står alltså inför rävsaxen att å ena sidan ha ett tydligt uppdrag från politikerna att hitta ett sätt att upphäva Barbara Heinonens beslut, å andra sidan att sänka lönerna för de medarbetare vilka är viktigast för att han ska lyckas i sin tjänst.
Men den stora frågan för Mariehamnspolitikerna att ta ställning till är om förvaltningsstadgan är rätt utformad. Det är en diskussion som pågått i flera år i staden. När stadgan skrevs om för ett antal år sedan var grundtanken att tjänstemännen skulle fatta fler beslut på egen hand, att inte varje litet ekonomiskt beslut skulle behöva föras till stadsstyrelsen.
Det var inte ett självklart beslut för många i stadspolitiken, och lite av makten har också flyttats tillbaka till politikerna de senaste åren.
Nu blir det med stor sannolikhet så att lönejusteringar av den här typen blir en politisk fråga i framtiden, vilket i praktiken lär innebära att det blir svårt att genomföra lönejusteringar i staden utifrån hur det politiska samtalet brukar se ut i stadshuset.
Lönejusteringar måste göras emellanåt. Barbara Heinonens tanke med sitt beslut var att justera tjänstemännens löner efter hur vd-lönerna i de kommunala bolagen har utvecklats. Det är en rimlig åsikt.
Å andra sidan kanske man också måste mäta dessa löner mot andra grupper, till exempel andra ledande tjänstemän i landskapets organisation och andra åländska kommuner. Bara för att man är verksam i stadens koncern innebär inte det att alla jobb är jämförbara rakt av.
Barbara Heinonen tog heller inte hänsyn, eller justerade löner, för andra grupper inom Mariehamns stad. Under det här året är det åter dags för avtalsförhandlingar i staden, och knappast något fackförbund lär kräva under fem procents löneökningar nu när toppcheferna i staden fått det.
Besvikna politiker i staden ser Barbara Heinonens sista dagen-beslut som ett långfinger till dem. En sista hälsning från en stadsdirektör som utmanat politiker vid ett flertal tillfällen, som offentligt bråkat med politiskt tillsatta styrelser.
Alldeles oavsett om den tidigare stadsdirektören hade rätten på sin sida eller inte så var beslutet fel på alla andra sätt. Det var inte snyggt, det var inte rätt och det gör alla andra till förlorare.
Stadsledningen som nu ska leda staden, både Arne Selander och de chefer som fått sina löner lyfta, sitter i en dålig ställning.
Politikerna kommer att känna sig tvungna att begränsa stadsdirektörens makt.
Övriga anställda i staden funderar på varför det ska sparas längst ut i organisationen, men lönerna lyfts för tusentals euro i toppen.
Och mariehamnarna kan än en gång konstatera att ett bråk, snarare än stadens utveckling, är det som dominerar debatten i staden.
Jonas Bladh
tel: 266 38
