Är det hållbart att fiska upp vild fisk på ett ställe för att använda fångsten som foder till odlad fisk på ett annat? Hållbart initiativs Simon Holmström ställer en högst berättigad fråga i intervjun i gårdagens Ålandstidning om det fiskeriseminarium som partiet arrangerade i torsdags.
Det handlar om de stora trålare som fiskar strömming och vassbuk i Östersjön för att tillfredsställa den växande efterfrågan på fiskfoder.
EU:s ministerråd fastställer varje år medlemsländernas fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd genom att fördela kvoter. Finland, inklusive Åland, tilldelas årligen kvoter för arterna strömming, vassbuk, lax och torsk.
På Åland har trålfisket minskat kraftigt sedan toppen på 1980-talet då man bärgade uppåt 20.000 ton. Antalet båtar har reducerats radikalt.
Det internationella trålfisket har genom åren fått berättigad kritik för att på sina ställen bedriva rent rovfiske. Men samtidigt har mycket gjort för att göra fisket hållbarare. Man använder flyttrålare i stället för de gamla bottenskrapande trålarna. Merparten av den strömming och vassbuk som fångas i finländska vatten är sedan juni 2018 miljömärkt i form av MSC-certifikat. Marine Stewardship Council administrerar det ledande programmet i världen för miljömärkning och spårbarhet av fisk. Certifikatet gäller i fem år och täcker drygt 70 procent av den totala fångsten.
Tack vare ett bilateralt avtal mellan Finland och Sverige kan ländernas fiskebåtar fiska i varandras vatten ända in till fyrasjömilsgränsen. För fartyg från övriga EU gäller den generella tolvmilsgränsen.
Men i Sverige ökar det politiska stödet för att flytta ut trålfiskegränsen till tolv nautiska mil från land. Förslaget är en del av åtgärdspaketet i den parlamentariska Miljömålsberedningen som härom veckan lämnade över sitt betänkande “Havet och Människan” till svenska regeringen. Samtliga svenska partier har deltagit och förslagen är därmed brett politiskt förankrade.
Havs- och vattenmyndigheten hänvisar dock till bristfälligt underlag för att en sådan utflyttning skulle få effekt, och dessutom att den endast skulle kunna gälla svenska fiskare. Därför föreslår man att Sverige inleder samtal med Finland och Danmark om att se över delar av trålgränsen, i ett första pilotområde utanför Stockholms skärgård.
Ett tätare samarbete mellan Sverige, Finland, Åland och Danmark kring fiskefrågor skulle öka genomslagskraften gentemot EU och kan också ha betydelse för förvaltningen av säl och skarv.
Östersjöns utsatta miljö måste skyddas så mycket det bara går. Samtidigt är det viktigt Åland behåller fisket för att få behålla sin fiskekvot.
Under seminariet föreslog Stockholms länsfiskekonsulent Henrik C Andersson att Ålands hav kunde förvaltas av Ålands landskapsregering, Stockholms län och Uppsala län tillsammans.
Det vore en intressant väg framåt och skulle öka de lokala möjligheterna till hållbar och samtidigt livskraftig fiskeripolitik.
