Fyra schimpanser har skjutits till döds efter att de rymt ur sitt hägn i Furuviksparken i Gävle. Först var djurparkens förklaring att det inte fanns tillräckligt med bedövningsmedel och därför valde man att avliva schimpanserna. Sedan ändrade man version och hävdade att det inte fanns någon annan lösning, då de utgjorde en livsfara för människor. Furuviksparkens agerande är under all kritik, man har uppenbart saknat beredskap för en rymningssituation och brustit i omdöme.
Dramat i Furuvik är bara en i raden av incidenter som inträffat de senaste åren i djurparker, där människor eller djur har skadats eller dött. Att jobba med vilda djur är riskabelt, så sent som i somras stångades en djurskötare på Ölands djurpark ihjäl av en älgantilop. Djuren följer i regel bara sina naturliga instinkter, problemet ligger i vad människan utsätter dem för.
Händelsen i Furuviksparken aktualiserar frågan om vi ska ha vilda djur i fångenskap för människans nöje. Fyller djurparker någon funktion i vårt samhälle i dag?
Djurparkerna härstammar från 1800-talet. Idén väcktes om levande museum där besökarna skulle lära sig om djur och natur, biologiska och zoologiska trädgårdar växte fram. Under kolonialtiden fångades vilda däggdjur och fåglar i Afrika och skeppades i väg till Europa eller Amerika för att utgöra exotiska inslag i parkerna. Länge hölls djuren i burar, under 1900-talet började man ha dem i inhägnader som skulle efterlikna deras naturliga habitat.
I dag finns 10.000 djurparker i världen, ofta är de stora turistmagneter med lukrativa affärsmodeller.
När diskussionen om djurparkernas existens blossar upp används ofta argumentet att de är viktiga i utbildningssyfte. Det betonas att barn måste få chansen att se djur för att få förståelse och respekt för dem.
– Alla barn ges inte möjlighet att se en riktig älg ute i skogen, och där kan djurparkerna bidra till kunskap, säger Skansens akvarieägare Jonas Wahlström i en debatt i SVT:s ”Aktuellt”.
Men vad är det barnen lär sig? Djurparker visar inte upp djuren i deras rätta miljö och ger en felaktig bild av hur djuren lever. Att presentera djur som underhållning förstärker uppfattningen att de är till för människans skull, det är motsatsen till ett empatiskt förhållningssätt.
Det finns andra sätt att uppleva vilda djur i dag, man behöver inte hålla dem inspärrade. Det finns fantastiska dokumentärfilmer, böcker och webbplatser med kameror i naturen.
Djurparkerna brukar också hävda att de har ett bevarandeuppdrag. Men det finns en mycket bättre lösning, nämligen att bevara och skydda djuren i deras naturliga miljö. Genom reservatsbildning kan djuren få sina grundläggande behov tillgodosedda, som att kunna röra sig fritt och utöva sitt naturliga beteende.
Tragedin i Furuviksparken borde vara en ögonöppnare för att traditionella djurparker inte har någon framtid. Samhället måste förändras när vi kan och vet bättre. Vilda djur hör inte hemma i fångenskap och det är dags att avsluta detta förlegade, ovärdiga kapitel.
Det finns grader i helvetet, somliga djurparker är bättre än andra. Men att fortsätta stänga in djur i bur och visa upp dem för helgfirande barnfamiljer går inte att försvara. Vår nyfikenhet och fascination kan inte värderas högre än djurens frihet, mående och naturliga beteenden.
Djur är inte våra att göra vad vi vill med och de är inte till för människans underhållning. Besök inte djurparker.
Linda Blix
tel: 26 637
