Att kombinera studier med arbete är bra för alla. Studenten får arbetserfarenhet medan hen studerar och kan därmed gå ut i arbetslivet mer förberedd när studierna är avklarade. Dessutom medför erfarenheterna att studenten får en större förståelse för vad man läser och studierna förflyter därmed många gånger smidigare. Framförallt handlar det om att studenten kan försörja sig då studiestöden många gånger inte längre räcker till. Men i slutändan handlar det även om att individen ska få fatta sina egna beslut – det ska inte politikerna göra.
Av landskapsregeringens regeringsprogram framkommer klart och tydligt att studiestödet ska ses över. Möjligheten att ta bort inkomstgränsen för studiestödet ska utredas och enligt regeringsprogrammet finns det behov av att se över lagstiftningen.
Moderaterna varit extremt tydliga med att frågan är viktig för partiet och har som regeringsparti fört fram det i omgångar. Att då regeringskollegerna Marcus Måtar (Ob) och Simon Holmström (HI) går till storm mot en permanent slopad inkomstgräns blir svår att förstå. Antingen har man inte fört diskussionerna på en nivå så att samtliga parter förstått innebörden av förslaget i regeringsprogrammet eller så väljer man att gripa möjligheten att bedriva oppositionspolitik fastän man tillhör regeringen. Frågan är bara vilken av dessa vägar man valt?
Det är klart att det går att, som Måtar framförde i lagtingsdebatten, se på frågan som att bidrag inte ska ges till dem som har möjlighet att jobba under studietiden. Att det är slöseri med skattemedel och att skattepengar används i onödan. Men det är inte hela bilden.
Det framkommer, bland annat, klart och tydligt av studiestödsreglerna att vissa villkor gällande studieprestationer ska uppfyllas. Uppfyller man inte dem så mister man stödet. Bland annat finns villkor om hur länge du kan beviljas studiestöd, men även krav på studieframgång. Det gör att det redan i dag finns en självmekanism som gör att du inte kan jobba hur mycket som helst innan studiestödet påverkas. Sköter du inte studierna så blir det konsekvenser.
Att Hållbart initiativs Simon Holmström valde att ta strid även i denna fråga mot sin egen regering förefaller ogenomtänkt. Hållbart initiativ har många ungdomar i sin väljargrupp. Att begränsa dessa ungdomars frihet till egna val med motiveringen att man i dåliga tider inte ska gödsla pengar åt olika håll förefaller kortsiktigt och långt i från den retorik som annars brukar ljuda när det kommer till ekonomi. Holmström har tidigare bland annat förordat att stora medel ska läggas på utfasning av fossilbilar. Med andra ord är det tydligen rätt att pengar läggs på bilindustrin, men inte att ge kommande generationer möjlighet till djupare kunskap och erfarenhet för att bygga ett mer hållbart Åland.
Professor emeritus Göran Djupsund skrev i gårdagens Ålandstidningen, i sin insändare i ämnet, att när en studerande klarar av att både jobba och studera är man värd en guldstjärna, inte en negativ påföljd av något slag. Det är så enkelt. Vi ska uppmuntra och stödja dem som har möjlighet att ta det steget. Ge dem möjligheter att bygga en stark meritlista, skapa en bredare kunskapsbas och våga ta sikte på en karriär bortom universitetsstudierna. Åland behöver kunnandet och dessa individer i ett allt mer kunskapsintensivt och konkurrensutsatt samhälle. Därmed är det självklart att Ålands landskapsregering ska ge alla möjligheter man bara kan för att få dessa individer att blomstra.
