Osäkert säkerhetsläge och höga farledsavgifter gör att Mariehamn och Åland får se färre kryssningsanlöp i sommar än vi är vana vid. Från att efter pandemin haft närmare 40 kryssningsanlöp kan vi i sommar, än så länge, räkna med tio bokade internationella kryssningsfartyg. 

För Åland och i synnerhet Mariehamn är trenden utmanande. Tillskottet i kassan som många handlare och restauratörer får genom kryssningsresenärerna är betydande. För helt ärligt är denna typ av resenärer bra konsumenter och tenderar spendera mer pengar i land än en vanlig resenär. Det är helt enkelt en kapitalstark grupp konsumenter. Således är det den typen av turister som många orter konkurrerar om.

Åland har varit starkt på kryssningsområdet. För även om vi vissa år varit näst bäst i Finland efter Helsingfors i antalet anlöp per sommar så har utmaningarna funnits där hela tiden. Dels har det givetvis med omvärldsfaktorer att göra, men även infrastrukturen har sina brister. Här talar vi inte nödvändigtvis om hamnkapacitet utan snarare om den landbaserade kapaciteten. 

För det är inte lätt för lilla Åland att svälja en större mängd dagsturister för en dag. Det blev tydligt till exempel efter pandemin när trycket var som störst och då bland annat många restauranger hade svårt att få ut lunch till kryssningsresenärerna och köerna blev långa.

Det låga antalet aviserade kryssningsanlöp väcker oro hos många företagare i centrala Mariehamn. Skrapar vi dock bara lite till på ytan väcks fler frågor.

Ta bara det faktum att EU:s handelssystem för växthusgaser kommer påverka både fartygsflottorna och hamnarnas tillhandahållande av tekniska lösningar och bränslen. Det i sig är en stor utmaning för inte bara Mariehamns stad och Mariehamns hamn utan för hela Åland.

För Mariehamns hamn är porten till Åland och oavsett hur bra jobb som görs i de andra hamnarna måste vi vara ärliga och konstatera att Mariehamns hamns närhet till Ålands enda centralort är direkt avgörande för ett levande stad och därmed ett välmående Åland.

Innan vi drar ner läpparna och hänger alltför mycket med huvudet så låt oss konstatera några fakta. Mariehamn har fortfarande antal anlöp som många hamnstäder bara kunde drömma om (2023 var det 2.698 stycken). Hur nyttjar vi detta?  Det här är ju en enorm potential som många gånger glöms bort. Kanske vi gör det lite för enkelt för oss? Säger att dessa anlöp har passagerare som många gånger är på väg någon annanstans eller bara är på kryssning och inte är intresserade av att gå i land?

Förvisso kan detta vara fullt rimliga antaganden i dag men frågan är vad gör vi åt det? Och hur stärker vi Åland så att vi ska bli mer intressanta för potentiella turister? Svaret på det  ligger knappast i fler styrdokument, fler anställda på Visit Åland eller offentligt drivna projekt. Säkerligen kan det bidra på sitt sätt, men för att lyckas krävs mer entreprenörskap, samarbeten mellan olika samhällsaktörer i form av evenemang och olika paketlösningar och inte minst risktagande samt riskbenäget kapital. Har vi det på dagens Åland? Svaret på den frågan får nog än så länge bli ett nja, men kanske det tidevarv vi lever i gör att saker ändras och inte minst att vi tvingas till förändring. Oavsett finns potentialen där om vi väljer att se den.