I dag ska landskapsregeringen ta beslut om huruvida man ska överklaga tingsrättens dom om olagligt hävande av avtalet om elhybridfärjan, och det saftiga skadeståndet om 10,5 miljoner euro. Beslutet kommer med allra största säkerhet att bli att man tar fallet till hovrätten, trots att kostnaden då riskerar att bli än högre i form av räntor och advokatkostnader.
Samtidigt funderar oppositionspartierna Socialdemokraterna och Liberalerna som bäst på om de ska väcka misstroende mot regeringen Veronica Thörnroos (C) eller inte. S är ivriga, Lib inte lika sugna vad det verkar.
Oavsett vad de två lägren beslutar sig för att göra till syvende og sidst kommer det inte lösa ett enda problem för alla de skärgårdsbor, stugägare och turister som fått se sina midsommarplaner gå i stöpet eller snabbt ändras efter nya problem med den åldrande flottan.
Landskapet har gjort klart med köp av en begagnad dieseldriven färja från Norge, ms Fedjefjord, som ligger kvar i Norge i väntan på att hamnarna byggs om.
Men i allt väsentligt står skärgårdstrafiken kvar på samma ruta som den gjort de senaste tio åren.
Det kunde sett annorlunda ut om bara de två största partierna klarat av att samarbeta för Ålands och skärgårdens bästa. Förrförra mandatperioden, då Camilla Gunell (S) var lantråd och Veronica Thörnroos var infrastrukturminister togs långtgående planer på en gasdriven LNG-färja fram för linjen Åva-Osnäs. Den hade fungerat med tankning på den finska sidan, men planerna hann inte sättas i verket under mandatperioden.
När den förra regeringen tillträdde med Katrin Sjögren (Lib) som lantråd och Mika Nordberg (MSÅ) som infrastrukturminister bestämdes att de första satsningarna skulle göras på västra och östra Föglö. Där passade inte LNG-färjan eftersom gasen skulle vara svår att få på plats.
I stället lämnade man Degerby som hamnalternativ för en massiv investering i infrastruktur till Gripö och en elhybridfärja.
Den sade sedermera Centern nej till när man med tidsglädjekalkyler och stora banderoller i stället deklarerade att en tunnel skulle lösa alla problem.
Resten av den tragiska historien kan vi alla.
I dag, med en skärgårdsflotta som inte går att bygga ett pålitligt samhälle på, finns det väl väldigt få som skulle säga nej till vare sig gas- eller eldrivna, nya färjor. Speciellt inte med tanke på att landskapsregeringen senare i år behöver äska om miljoner för att täcka upp de rusande bunkerpriserna.
Den norska second handfärjan kommer att avlasta skärgårdstrafiken så småningom, men investeringsskulden är fortsatt enormt stor.
Problemet är att det i dag inte finns pengar till fler investeringar hur mycket lantrådets tålamod med problemen i skärgårdstrafiken än sinat. Och som hennes finansminister meddelar i dagens tidning ser läget inte ut att ljusna på ett bra tag.
I stället för att konstruktivt och parlamentariskt brett hitta en lösning på skärgårdstrafiken, en sådan som de facto fanns för åtta år sedan (!), kommer de närmsta åren att handla om att lägga ansvaret på andra än det egna partiet.
Vi har redan sett hur skuldkastandet startat från både regeringshåll och från oppositionspartierna. Det är knappt halvtannat år kvar till valet, och smutskastningen lär inte bli mindre ju närmare valdagen vi kommer.
Men hur mycket regeringen än skyller på att den förra regeringen tog ett beslut sent i mandatperioden, och hur mycket S och Lib än ropar om misstroendeomröstning så löser det ingenting.
Absolut ingenting.
Fortfarande återstår att lösa hur landskapet ska betala skadeståndet, om domen står sig. Fortfarande återstår att lösa hur landskapet ska återvinna förtroendet som upphandlare.
Men framför allt återstår att lösa hur skärgårdstrafiken ska räddas från det moras som den nu utgör för skärgårdsbor, stugägare och turister.
Det vore fint om våra politiker kunde lägga lika mycket energi på att hitta breda lösningar till de frågorna som de göra med skuldkastandet.
I väntan på det får skärgården betala med osäkra förbindelser och därmed osäkra levnadsvillkor.
Jonas Bladh
