På order av Belarus president och diktator, Aleksandr Lukasjenko, och genom ett påhittat bombhot tvingades Ryanairs flyg mellan Aten och Vilnius ned i Minsk av två Mig-29. Säkerhetspoliser grep sedan den oppositionelle journalisten Roman Protasevitj och hans flickvän Sofia Sapega som fanns ombord på flygplanet.
Lukasjenko, som kallas för Europas siste diktator, bröt alltså mot internationella förordningar, och kapade ett flygplan för att kväsa och fängsla en kritiker. Som taget ur despoternas handbok dök det också kort därefter upp en film på Protasevitj där han försäkrade att han mådde bra, men också att han erkände brott.
EU:s ledare, liksom USA:s president Joe Biden, har reagerat – som det brukar heta – kraftfullt efter den statsledda kapningen av Ryanairplanet. EU:s luftrum är nu stängt för alla flyg hemmahörande i Belarus, och europeiska flygbolag uppmanas att inte flyga över landet. Regeringscheferna i EU har också uppmanat ministerrådet att belägga Belarus och dess ledning med ekonomiska sanktioner.
Bra så. Men det räcker sällan för förändring.
Nu om någon gång är det dags för demokratierna i väst att på allvar ta tag i problemet med att det finns en diktatur på EU:s tröskel där en diktator härjar fritt. Hittills har EU försökt sig på någon form av balansgång där man velat slå Lukasjenko på fingrarna, men bara så lätt att man inte driver honom in i Rysslands och Vladimir Putins famn.
För bortom den uppenbara diktatorn, som inte utgör ett påtagligt hot mot världsfreden, sitter en inte lika uppenbar diktator som gör det.
Putin är den som har mest att vinna på den situation som uppstått. Mardrömmen för Ryssland vore att Belarus fick en ny, EU- och Nato-vänlig ledning. Putin har redan sin krigsmakt involverad i ett lågfrekvent krig i Ukraina efter att den nationen närmat sig väst.
Ett Belarus med samma intresse skulle tvinga Ryssland att agera på nytt.
Men i och med att Aleksandr Lukasjenko nu agerat på sätt som vi numera nästan enbart upplever i fiktiva sammanhang sitter Putin i en guldsits. Belarus diktator visar med all tydlighet att han gör vad som krävs för att behålla makten, också det som gör att han distanserar sig från väst och därmed kliver in i Putins famn. Något som varit långt ifrån självklart de senaste åren.
Utvecklingen stärker Putins position både i världspolitiken och på hemmaplan – ytterligare ett land från det forna Sovjet är nu på väg tillbaka in under Moder Rysslands beskydd.
För EU är det förvisso en svår sits, men samtidigt måste unionen nu visa kraft och beslutsamhet att försvara de demokratiska ideal som var grundstenarna för att EU bildades en gång i tiden.
Samtidigt som det finns länder inom unionen som driver från den liberala demokratin har också attackerna utifrån ökat. Det är allt ifrån Rysslands agerande i Ukraina till Turkiets förnedring av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
EU måste stämma i bäcken och visa att man är en spelare att ta i beaktande när det gäller utrikespolitiken.
Problemet är att kampen mot diktaturer och despoter handlar inte bara om vad EU eller USA gör och inte gör. Kampen för demokrati och frihet är större än så. Minns att det bara drygt tre månader sedan Internationella ishockeyförbundet beslöt att flytta VM från just Belarus till Riga i Lettland. Hur hade situationen sett ut om VM varit i ful gång i Minsk samtidigt som Ryanairplanet tvingats landa där?
Om ett par veckor inleds fotbolls-EM, och då kan Vladimir Putin spegla sig i glansen av ytterligare ett stort idrottsmästerskap på rysk mark. Nästa år får diktaturen Qatar äran att hålla fotbolls-VM och vinter-OS avgörs i Kina.
Så länge demokratiska nationer och globala intresseorganisationer fortsätter att gulla med och hantera diktaturer med silkesvantar blir friheten för dessa länders förtryckta folk att fortsätta vara en avlägsen dröm. Så länge vi fortsätter att ge dem möjlighet att glänsa med de största arrangemangen på bekostnad av människoliv och låta dem komma undan med de grövsta av brott kommer de att fortsätta utmana den fria världen.
Den demokratiska delen av världen måste hitta ett annat sätt att hantera dessa skurkstater.
Jonas Bladh
