Den ryska invasionen av Ukraina riskerar att få allvarliga konsekvenser för den globala livsmedelshandeln. Både Ryssland och Ukraina är stora matexportörer, länderna kallas ibland för Europas ”kornbod” då de tillsammans står för en fjärdedel av världens veteexport. Men kriget stoppar upp produktionen och exporten av mjöl, och marknaden går miste om miljontals ton av basvaran. Andra varor som påverkas är majs och solrosolja. Samtidigt trycker kriget upp kostnaderna för energi- och bränslepriser som gör jordbruket dyrare.

Konsekvenserna syns redan – matpriserna skjuter i höjden.

Tidskriften The Economist skriver i sitt senaste nummer (19/5) att den kritiska situationen kan få oroade politiker att ta drastiska beslut, ett scenario är att stater inför exportstopp.

Problemet är att sådana åtgärder skulle ske på bekostnad av andra människors utsatta situation. Flera av världens fattigaste länder har knappt någon egenförsörjning, och är direkt beroende av spannmålsimport för befolkningens överlevnad. Ukraina exporterar mycket varor till norra Afrika, som nu står på randen till en svältkatastrof. Följden är att Rysslands krig indirekt riskerar att skörda ännu fler dödsoffer, och det kan också driva en ny flyktingvåg mot Europa.
Världshandeln med livsmedel behöver hållas i gång, men maten måste hamna på rätt ställen.

Den akuta krisen sammanfaller med en mer långvarig kris, situationen för världens livsmedelsförsörjning var kritisk redan före kriget. Experter har varnat för att utgångsläget kan ställa världen inför en extremt allvarlig situation om större störningar kommer in i bilden.

I klimatförändringarnas spår är väderförutsättningarna mer oförutsägbara, vilket har lett till sämre skördar. Bara på senare tid har det rapporterats att Kina och Indien plågas av exceptionellt svår torka.
Torkan förutspås bli ett återkommande bekymmer, utvecklingen måste stävjas. Den enda långsiktiga lösningen är att jordbruket blir mer självförsörjande, och mindre beroende av fossil energi och kemiska bekämpningsmedel.

Åland är det mest självförsörjande ö-samhället i Norden sett till livsmedelsproduktionen, enligt en färsk rapport från Nordiska ministerrådet. Självförsörjningsgraden är 59 procent, det ger oss viss marginal vid eventuella störningar i den internationella handeln.

Men fortfarande är nästan varannan tugga vi tar importerad. I Norden har vi goda klimatförutsättningar att producera livsmedel, åtminstone så det räcker till oss själva. Det måste finns en strävan att minska importberoendet och öka självförsörjandet.

De senaste tio åren har EU förlorat en fjärdedel av alla aktiva bönder, det är helt enkelt svårt att få lönsamhet i småskaliga jordbruk i dag.

Vi kan alla hjälpas åt att välja lokalproducerad mat för att kunna ha kvar engagerade och lokala livsmedelproducenter. Från myndighetshåll bör det underlättas för lantbruket att producera så mycket livsmedel som möjligt.
Vi måste avvärja en global akut matkris. Ju fler som inser det nu, desto större är chansen att lyckas tackla utmaningen.