Fyra av fem som bor och verkar i de nordiska gränsregionerna uppger att deras möjligheter att röra sig över gränserna har inskränkts på grund av covid-19. Det visar en enkätundersökning med 2.676 svarande, som nordiska Gränshinderrådet utförde i december.
”Kartläggningen bekräftar det som också den tidigare undersökningen visade. De som bor i gränsregionerna och som jobbpendlar över gränserna drabbas oskäligt hårt av ländernas olika restriktioner och gränsstängningar”, kommenterar Gränshinderrådets ordförande Kimmo Sasi.
Åland tillhör som bekant de allra hårdast drabbade regionerna, trots sin enastående framgångsrika smittbekämpning. Med drygt en halv procent av Finlands befolkning står Åland för nästan 15 procent av arbetspendlingen till andra nordiska länder. Över 60 procent av de åländska studerandena utanför Åland studerade i Sverige 2019. Flyttningsrörelserna mellan Åland och Sverige har varit omfattande och skapat mängder av släkt- och familjeband över gränsen, som landskapsregeringen förra veckan konstaterade i sitt brev till de nordiska samarbetsministrarna och Nordiska ministerrådet.
Ländernas olika smittskyddsstrategier har skapat en djup förtroendekris i det nordiska samarbetet ned på individnivå. Sprickor har uppstått som det kommer att ta lång tid att reparera.
Nordenforskaren Johan Strang beskriver det som en prestigeförlust: ”Kärnan av det nordiska samarbetet har alltid varit den fria rörligheten. Om vi börjar med ett på- och av-läge vid varje kris kanske människor slutar ordna sina liv transnordiskt. Då blir de mellanfolkliga kontakterna färre, samhörigheten blir mindre”, säger han i en intervju i Dagens Nyheter.
Det vore fullständigt förödande på sikt för ett samhälle som det åländska.
Det är glädjande att alltfler politiker utanför Åland uppmärksammar den orättvisa som öriket drabbats av. Utrikesminister Pekka Havisto för samtal med sin svenska kollega Ann Linde och enskilda riksdagsledamöter som Per Lodenius (C) engagerar sig genom att ställa frågor till Sveriges regering.
Men vi måste se till att vara bättre förberedda inför framtida prövningar. Gränslösheten är grundläggande för hela den framgångsrika nordiska samarbetsmodellen.
Vi måste snabbt ta fram en gemensam plan för liknande kriser i framtiden som minskar de svåra effekterna, i synnerhet för gränsområdena.
I stället för att kategoriskt stänga hela länder bör vi arbeta med regionala skyddsåtgärder, med hårda restriktioner där det behövs, men inte allmänt för hela landet.
Som landskapsregeringen skriver i sitt brev måste Nordiska ministerrådet ta tag i den uppkomna situationen och hjälpa de nationella hälsomyndigheterna att koordinera och samordna en gemensam nordisk kamp mot pandemin med öppna gränser mellan de nordiska länderna.
Det är inte stängda gränser som stoppar smittan, utan samordnade rutiner och individuellt ansvarstagande.
