I flera år har lagtingets arbetstider diskuterats. Att man fortfarande låter lagtingskalendern grunda sig i bondepraktikans indelning av året och tar långa uppehåll under året, då man förr i tiden behövde arbetskraften till att skörda, så och hugga ved, är inte bara omodernt, utan ställer också till problem med beslutsfattandet i det självstyrda landskapet.
Det har funnits förslag till förändringar. Senast under förra mandatperioden lades ett förslag fram som i korthet gick ut på att lagtinget skulle hålla plenum under två veckor varje månad och en ytterligare vecka skulle användas för utskottsarbetet och den fjärde vara reservvecka. Men det föll då man inte lyckades komma överens politiskt om förändringen.
De senaste veckorna har dock några händelser sammanfallit som kan göra att det vanligtvis så förändringsobenägna parlamentet faktiskt kan komma att lägga om kalendern.
Framför allt kommer ett nytt finanspolitiskt ramverk att ställa krav på ett nytt sätt att arbeta för lagtinget. I och med att budgetbehandlingen i praktiken kommer att delas upp i två delar – en övergripande på våren där ramarna för budgeten sätts i maj och detaljbehandlingen som fastslås som i dag i december – måste schemat förändras.
Men också i den infekterade debatten om solcellsstödet och i diskussionerna kring den tredje tilläggsbudgeten har röster höjts om att lagtingets många och långa uppehåll ställer till problem.
Lantrådet Veronica Thörnroos (C) framhöll, när hon försvarade landskapsregeringens (LR) agerande kring solcellsstödet, att det faktum att lagtinget var på semester gjorde att LR mer eller mindre tvingades agera på egen hand.
John Holmberg (Lib) menade att den hetsiga behandlingen av tilläggsbudgeten beror på att man måste hinna bli klar innan oktoberuppehållet. Detta gör sedan i sin tur att förra årets bokslut inte kommer att kunna klubbas av lagtinget förrän i november, eftersom finans- och näringsutskottet inte hunnit lämna ett betänkande under september.
Lagtingsåret ser i dag ut ungefär så här:
November till slutet av januari, med cirka tre veckors uppehåll under jul- och nyårshelgerna. Det här är den stressigaste tiden då budgeten ska behandlas före jul.
Den andra sessionen inleds i början av mars och håller på till och med april, sedan gör lagtinget en eller ett par veckors uppehåll innan man sammanträder i två-tre veckor på försommaren.
Efter sommarledigt återsamlas lagtinget för tre veckors session i september.
Ledamöterna är inte ”lediga” under årets övriga veckor, ett antal är till exempel reserverade för utskottsarbete, men lagtinget fattar inte beslut under denna tid.
På måndag – förutsatt att schemat håller, det har ändrats flera gånger de senaste dagarna – håller lagtinget sitt sista plenum för det här lagtingsåret. Man återsamlas sedan den 7 november.
Under denna period, som man kan anta riskerar att bli stormig, finns alltså inte parlamentet på plats för att fatta beslut. Till exempel har lagtinget begärt att LR ska lämna ett meddelande om vad man vill med tunnelplanerna till Föglö före september månads utgång. Det meddelandet kommer, om det lämnas i tid, att bli liggande halvannan månad innan lagtinget kan ta sig an det.
Kalendern är ett problem, men samtidigt ett sådant som borde vara bland det enklaste för lagtingets ledamöter att modernisera. För det finns mer att göra. Det faktum att arbetsbördan skiljer sig markant mellan de olika utskotten är en fråga som borde debatteras ordentligt, liksom hemlighetsmakeriet i utskottens arbete.
I dag vet vi inte ens om ledamöterna är på plats när det viktiga jobbet utförs, bara om de var med i den slutgiltiga omröstningen.
En större diskussion borde också föras om det är bra eller inte att ha det ersättarsystem som i dag gäller, där ersättare går in för partikamrater som blir ministrar. Den ”beroendeställning” som dessa ersättare hamnar i visavi regeringens fortlevnad riskerar begränsa deras möjligheter att manifestera egna åsikter. Kanske vore det bättre om ministrarna, likt i riksdagen, satt i lagtinget och att man använde ersättarpengarna till att anställa politiskt sakkunniga i regeringskansliet?
Lagtinget är självstyrelsens viktigaste del. Det är där ålänningarnas sak ska försvaras, det är där det nya Åland ska byggas.
Men lagtingets arbetssätt grundas på en daterad kalender och ett arbetssätt som begränsar ett effektivt beslutsfattande. Det är dags att modernisera lagtinget.
