Dagens ämne: Näringsrätten
Citat: ”Det råder ingen tvekan om att näringsrätten utgör en väsentlig del av det åländska nationalitetsskyddet. Men det råder inte heller någon tvekan om att saker och ting ändras över tid”
Ny näringsrättslagstiftning står för dörren. Förslaget är antaget av landskapsregeringen och ska nu behandlas av lagtinget.
Näringsrätten har varit föremål för en lång debatt. Trycket på en förändring har varit stort genom åren, men få förändringar har kommit till. Samtidigt har den bärande politiska tanken varit relativt oförändrad genom åren. Tanken om att rätten att bedriva näringsverksamhet på Åland ska vara förbehållen ålänningar och åländska bolag, något som definierats i termer av bolagets hemort och styrelsemedlemmarnas innehav av åländsk hembygdsrätt.
Politiskt har man därför varit försiktig när det kommer till modernisering av regelverket och regelverkets nationalitetsskydd har prioriterats.
Denna försiktighet har givetvis sin grund i näringsrättens konstruktion där näringsrätten tillsammans med jordförvärvsrätten utgör undantag i EU. Det i sin tur medför att eventuella ändringar i konstruktionen är permanenta. På ren svenska går det inte att backa när man väl väljer att öppna upp.
Det råder ingen tvekan om att näringsrätten utgör en väsentlig del av det åländska nationalitetsskyddet. Men det råder inte heller någon tvekan om att saker och ting ändras över tid. Krav, som till exempel, på att det interna språket ska vara svenska har blivit svårt att upprätthålla när inte ens landskapsregeringens egna bolag, som till exempel Paf, klarar att upprätthålla det till 100 procent.
Inte heller kravet på antal ålänningar i ett bolags styrelse blir adekvat eftersom dagens konkurrens medför att största möjliga kompetens är ett mål när styrelser sätts samman. I en allt mer komplex verklighet är många gånger svårt att hitta lokala spjutspetskompetenser inom den mängd av branscher som de åländska företagen verkar inom. Vi är helt enkelt i behov av kompetens utifrån för att fortsätta trygga fortsatt tillväxt.
Förslaget medför en rad konkreta förändringar när det gäller näringsrätten.
För det första kommer företagen ha lättare att rekrytera kompetenser. Från kravet på att minst två tredjedelar av styrelsemedlemmarna eller bolagsmännen ska ha åländsk hembygdsrätt eller ha varit bosatta på Åland under minst fem år blir kravet nu istället att minst en av de ordinarie styrelsemedlemmarna eller bolagsmännen har åländsk hembygdsrätt eller är bosatt i landskapet sedan fem år.
Därutöver står det klart att svenskans ställning stärks genom att samtliga företag på Åland ska kunna betjäna på svenska. Inte, som i dag, enbart utifrån tillståndsvillkor för det specifika bolaget.
Samtidigt säger förslaget att kravet på näringsidkare är att de ska kunna kommunicera tillfredsställande på svenska i kontakten med enskilda konsumenter. Hur det rent praktiskt ska te sig är däremot svårt att se i detta skede, men det är tydligare definierat i förslaget och landskapsregeringen ser det som ett sätt att stärka konsumentens rätt till information på svenska.
Utöver dessa bestämmelser medför förslaget att landskapsregeringen får större befogenheter och möjligheter till effektivare påföljder vid bristfällig efterlevnad. Något som har varit bristfälligt i dagens upplägg där praxisen blivit en relativt tandlös insats då näringsidkare brutit mot tillståndsvillkoren. Detta med resultatet att företag fortsatt bryta mot bestämmelser utan påföljder.
Förutom dessa rent juridiska insatser har idégruppen tillsammans med Ålands Näringsliv poängterat vikten av att landskapsregeringen i samband med att lagtinget antar det nya förslaget arbetar för en kommunikationsstrategi. En strategi som syftar till att visa att Åland öppnar upp sig och att Åland ska uppfattas som en välkomnande plats för företag och investeringar. Något som Åland i dag brottas med där den generella uppfattningen är att det inte går att flytta hit eller bedriva verksamhet på Åland om man inte är ålänning.
2019 konstaterade ÅSUB i en utredning att ett avskaffande, eller en liberalisering, av näringsrätten skulle öka konkurrensen utifrån. Det skulle i sin tur leda till en högre effektivitet inom det åländska näringslivet. Efterfrågan på arbetskraft skulle öka och det i sin tur skulle ge ökad in- och återinflyttning och därmed mer driv i den åländska ekonomin.
Låt oss hoppas att detta förslag med en mer öppen tillämpning av näringsrätten både kan leda till att vårt nationalitetsskydd bibehålls och vi samtidigt genom förändringarna kan locka till just mer driv i den åländska ekonomin. Lyckas man har Åland tagit ett stort steg för att driva på den ack så behövliga tillväxten.
Daniel Dahlén
