Den nya landskapsregeringen (LR) under Katrin Sjögren (Lib) levererar ett ambitiöst program för den kommande mandatperioden. Förvisso utan de enorma samhällsomvälvande reformer Sjögrens förra regering lanserade för åtta år sedan, men de många mindre åtaganden man listar i det nya programmet kommer, om de genomförs, att ha stor inverkan på det åländska samhället framöver.
Det tycks som att de tre regeringspartierna framför allt ser tre saker i sin analys om vad som behövs de kommande åren: reda upp landskapets olika investeringsskulder, vända den ekonomiska utvecklingen och skapa grund för en stabilare politisk framtid.
Vad gäller det sistnämnda återstår förstås att se hur partiernas samarbete ter sig under de fyra år man ska regera tillsammans, men en grund för en ny politisk ton, framför allt mellan ”ärkerivalerna” Liberalerna och Centern, är lagd.
Om vi börjar med investeringsskulderna syns det tydligt i regeringsprogrammet att koalitionen vill öka takten i digitaliseringen av landskapet och dess tjänster. Det är nästan övertydligt många gånger som digitaliseringen nämns, men så är också det ett område där Åland tydligt släpar efter. En tung börda kommer att ligga på näringsminister Jesper Josefsson (C) och kansliminister Ingrid Zetterman (Lib) att infria alla de löften på området som ges i programmet.
Regeringen Sjögren sätter också upp mycket ambitiösa mål vad gäller skärgårdstrafiken. På tolv år ska fem frigående färjor och åtta linfärjor införskaffas, i praktiken en totalrenovering av skärgårdsflottan. Man ska också i snabb takt utreda om organisationen för skärgårdstrafiken ska bolagiseras.
Ekonomiskt hänger mycket på det extra anslag som ska sökas för att göra skärgårdsflottan klimatsmart. Om inte staten och Ålandsdelegationen vill dansa i takt med landskapet lär det bli svårt att uppfylla de högt ställda målsättningarna.
En intressant del vad gäller skärgårdstrafiken är en mening i slutet av kapitlet. Den lyder: ”För skärgårdstrafikens del är det viktigt att fatta beslut om servicenivåer”. Detta lär bli grunden för hur mycket omdaningen av skärgårdsflottan kommer att kosta.
Också i kommunfrågan finns en form av skuld, då de två senaste regeringarna har misslyckats med att hitta en lösning för kommunernas utmaningar. Med tanke på hur kommunfrågan grävt djupa skyttegravar i åländsk politik är känslan att regeringspartierna lyckats ta det mogna beslutet att samtliga backar från tidigare ståndpunkter och ser till vad som kan leda till resultat.
Kriskommunlagen som föll i den nyss avgångna regeringen ska dammas av som en säkerhet för kommuninvånare vars kommuner inte längre mäktar med att uppfylla lagstadgad service. I regeringsprogrammet talas också om ett mer attraktivt samgångsstöd och en översyn av landskapsandelssystemet. Det senare, får man gissa, i syfte att inte ekonomiskt straffa kommuner som vill gå samman utan tvärt om uppmuntra sådana initiativ.
Som finansminister Mats Perämaa (Lib) sade på presskonferensen där regeringsprogrammet presenterades måste landskapet och kommunerna hitta gemensamma vägar framåt eftersom den krassa verkligheten är att pengarna tryter på båda håll.
Blir då allt guld och gröna skogar med en ny regering? Knappast. Som man skriver i regeringsprogrammet är tiderna utmanande. Sparbehovet under de kommande åren är stort, runt fyra miljoner årligen. Och det under förutsättning att man får in de pengar som prognostiserats.
Det är bra att regeringen sätter tydliga sparmål, men oroväckande är att inga konkreta sparåtgärder kunde presenteras under gårdagen. ”Direkt efter nyår” lovade Perämaa att LR ska ta tag i sparbetingen. Det hade varit bättre om man redan nu kunnat peka på åtminstone något område där man ämnar skära. Risken är nu att det är tjänstemän med osthyvlar som får göra jobbet – igen.
Inte ett ord finns heller i regeringsprogrammet kring kostnadsökningarna inom ÅHS. Kostnadsutvecklingen inom vården har varit snabb de senaste åren, och hittills har mycket lite synts av det program för att hålla ökningen på hanterbara nivåer som presenterades för några år sedan. Här hade en markering från den nya regeringen varit på sin plats.
Regeringsprogrammet lägger en god grund för de kommande åren, och kanske till och med längre än så för de inblandade partierna. Nu återstår att se om man också kan omsätta det i praktiken. Många är de vällovliga initiativen och löftena, men många är också de utredningar som ska leda fram till förändringarna.
Om regeringen Sjögren lyckas uppfylla sitt regeringsprogram kommer det att leda till en större samhällsförändring än de stora reformer som en efter en föll under Sjögrens förra försök.
Men det gäller att det blir verkstad av de goda intentionerna.
Jonas Bladh
tel: 266 38
