Att Hållbart initiativ, som nykomling och ett av lagtingets allra minsta partier, valde att sätta sig i landskapsregeringen (LR) överraskade. Under LR:s två första år är HI också det parti som oftast brutit regeringslinjen, tagit strid mot andra regeringspartier och proklamerat sin självständighet mest.
Så när Simon Holmström, partiets gruppledare i lagtinget, höll anförande om LR:s förslag till ny lag om offentlig upphandling och implementerande av EU:s direktiv för att sänka utsläppen från trafiksektorn, var det inte förvånande att han meddelade att HI inte kommer att rösta för förslaget. Men överraskande var i stället sättet han sa det på.
Holmström konstaterade bland annat att det krävs politiskt mod för att ta de beslut som krävs för att uppfylla såväl LR:s egna mål som målen i Parisavtalet som Ålands skrivit under.
Under samma lagtingseftermiddag, men någon timme innan Simon Holmström bröt regeringssammanhållningen, fick lantrådet Veronica Thörnroos (C) frågan av Katrin Sjögren (Lib) vad LR konkret tänker göra för att uppfylla de mycket ambitiösa mål man slagit fast tillsammans med utvecklings- och hållbarhetsrådet. Måhända var svaret ett exempel på just den brist på politiskt mod som Simon Holmström efterlyste i sitt anförande. För lantrådet hade väldigt lite konkreta åtgärder att komma med.
Budskapet var snarare att andra ska göra jobbet för att uppfylla målen som LR sätter upp. ”Vi återkommer i senare budgetar”, ”det är små steg som ska leda mot ett hållbarare samhälle” och ”om vi ska nå målet ska alla med på tåget” var några av budskapen från regeringschefen. Säker politikerargumentation, absolut, men knappast prov på politiskt mod som ska leda till den stora samhällsomställning som HI vill se och LR:s egna mål kräver.
För ett par veckor sedan slog utvecklings- och hållbarhetsrådet fast nya mål för den åländska klimatarbetet. Ambitionen skärptes ordentlig, 2030 ska utsläppen av växthusgaser ha minskat med 80 procent jämfört med 2005, 2035 ska Åland vara klimatneutralt.
Vi lämnar det märkliga att ett sådant beslut, som är tänkt att vara vägledande i alla större politiska beslut, inte tas av parlamentet utan en samling icke folkvalda därhän, och ser i stället till vad som behöver göras. I dag har Åland sänkt sina utsläpp med runt 30 procent. Om bara åtta år ska den siffran alltså vara 80. Då ska också utsläppen från vägtrafiken ha halverats och inga hus ska värmas med olja.
Det säger sig självt att det krävs en oerhört offensiv klimatpolitik från nuvarande och de två kommande landskapsregeringarna för att detta ska bli verklighet. Det krävs strängare lagstiftning på många områden, och det krävs större ekonomiska incitament än bidrag till laddboxar för att lyckas.
Kort sagt, det kommer att krävas mycket politiskt mod. Men det kommer också att behöva läggas in en betydligt högre växel i det arbetet.
Utifrån lagtingets debatter i onsdags eftermiddag är det tydligt att det inte finns en gemensam linje i regeringsblocket kring klimatfrågorna. Man är möjligen överens om att målen ska uppfyllas, men långt ifrån överens om hur snabbt det ska gå, hur stränga lagar man kan stifta och hur mycket det får kosta.
HI vill se en betydligt högre hastighet, betydligt strängare lagar och tycks inte se problem med kostnader.
Vad lantrådet vill göra för att nå målen är oklart. Och Obunden samling, vars gruppledare Marcus Måtar gick till storms mot regeringskollegan HI, slog fast att man anser att man inte ska lagstifta för mycket. Måtar talade också i dåligt maskerade ordalag om för HI att protester som denna satte partiets regeringsmedverkan på spel.
Landskapsregeringen har uppenbara problem. Gång efter annan markerar än det ena partiet än den andra lagtingsledamoten att man inte håller med regeringslinjen. Och när det gäller regeringslinjen är den suddig. Det tycks som att de omfattande och jobbiga fempartidiskussionerna tar udden av det mesta av den politik en så pass mandatmässigt stark regering skulle kunna föra om den var samstämmig och delade en tydlig vision.
Nu blir snarare frågan man ställer sig vad alls ett parti som HI gör i LR när man inte anser att kollegorna har det politiska mod som krävs, och varför Ob låter HI vara kvar när det uppenbarligen inte faller i god jord att partiet går en egen väg.
Och framför allt kvarstår frågan hur LR ska nå de mål som man själv varit med om att sätta för det åländska samhället.
Jonas Bladh
tel: 266 38
