Konflikten i Mellanöstern är ohyggligt svår, svår att bedöma, svår att döma och svår att kommentera. Det finns så många bottnar i den att flera tankar måste hållas i huvudet samtidigt, och det är nästan alltid svårt.
När det gäller Israels krig i Gaza, för så måste vi kalla det nu, finns också många saker att hålla i huvudet. Det hela började med terrorgruppen Hamas mycket blodiga och våldsamma attack mot Israel den 7 oktober i fjol då över 3.000 raketer avfyrades mot Israel innan en markattack inleddes. Under den dödades över 1.000 personer och runt 250 personer togs som gisslan av Hamas och fördes tillbaka till Gaza. Många skadade och våldtagna offer fanns också bland de drabbade.
Israels regering och dess premiärminister Benjamin Netanyahu svor att utplåna Hamas som svar på attacken och inledde en lång rad militära aktioner i Gaza.
Låt oss först konstatera att det är Israels rätt att slå tillbaka mot Hamas. Internationell rätt ger nationer juridisk tillåtelse att göra så – inom vissa ramar. Dessa ramar talar bland annat om att man måste definiera vilka som är civila och vilka som är stridande, och att man måste göra allt för att undvika civila förluster.
Lagarna talar också om proportionalitet. Det kan låta cyniskt att tala om förhållandet i dödstal mellan civila och stridande, men det är så lagarna utformats. Om man dödar ett antal fiender men samtidigt orsakar skada eller dödsfall på civila kan det försvaras med att man slagit ut stridande fiender. Men om antalet döda civila blir omotiverat högt strider insatsen mot internationell lag.
Sålunda kan vi alltså konstatera att Israel hade rätt att slå tillbaka mot Hamas efter attacken i oktober och fortfarande har rätt att bekämpa terrororganisationen. Men i och med att antalet civila dödsoffer orsakade av Israels offensiv stiger för varje dag, blir det till slut en fråga om när Israel inte längre har skydd av internationell lag.
Möjligen har kriget i Gaza kommit till en vändpunkt nu. I söndags fällde Israel bomber över ett tältläger i Rafah, som enligt uppgift låg i ett av de säkerhetsområden som pekats ut. Splitter från bomberna fick, enligt uppgifter under tisdagen, en oljetank att explodera och sätta eld på tälten i omgivningen. Enligt Läkare utan gränser har ett trettiotal människor dött och närmare 200 skadats.
Attacken fick en lång rad länder, däribland Italien och Storbritannien som tidigare varit återhållsamma i kritiken av Israels insatser, att i skarpa ordalag kritisera Israel. Och Internationella domstolen (ICJ) har utfärdat en order till Israel om att upphöra med sin militära operation för att humanitär hjälp ska kunna föras in i området.
Också Vita huset i Washington har meddelat att man utreder händelsen för att se om den korsat den röda linjen president Biden tidigare talat om. Om så kan USA, Israels främsta allierade i världspolitiken, ställa in vapenleveranser till Israel.
Utan stöd blir trycket hårt på Israel att lägga om sin taktik.
I den mycket komplexa fråga som Israel, Palestina och omkringliggande länder utgör finns det inga lätta svar.
I konflikten som rasat sedan ett halvår tillbaka finns inga vinnare. Mellanösterns enda demokrati Israel har genom sitt agerande förlorat i anseende runt om i världen och de relationer landet haft med muslimska länder i regionen knakar i fogarna. Å andra sidan sitter fortfarande åtskilliga gisslan kvar hos ett Hamas som använder civila som mänskliga sköldar undan Israels bomber.
Ingen av sidorna kommer att kunna vinna – det finns bara förlorare. Och antalet offer växer för varje dag.
I det läget borde omvärlden inte bara fördöma och utfärda tandlösa ordrar – man borde gå praktiskt handling i ett försök att bryta våldsspiralen. Självfallet måste en del i detta vara att Hamas inte tillåts verka, utan att någon form av demokrati eftersträvas i Palestina.
Och Israels ställning måste självklart säkerställas.
Men för att det över huvud taget ska vara möjligt att nå dit måste dödandet av civila upphöra.
Jonas Bladh
tel: 26 638
