Hösten 2017 skakades såväl Spanien som EU av att Kataloniens regionsparlament den 27 oktober utropade regionen som den självständiga republiken Katalonien. Det skedde efter årtionden av en långsamt växande självständighetsrörelse som eskalerade och med att Carles Puigdemont året före utsågs till regionspresident och ytterligare ökade takten i självständighetskampen.

Den spanska centralregeringen i Madrid under ledning av konservativa Partido Populars ordförande, Mariano Rajoy, svarade dock direkt. Regeringen avsatte den lokala katalanska regeringen, upplöste parlamentet och satte den självstyrande regionen under statlig förvaltning i väntan på nya val.

Men den hårdföra spanska regeringen stannade inte vid detta. Man aviserade också att en rad katalanska ledare, med Carles Puigdemont i spetsen, skulle ställas inför rätta för bland annat uppror och uppvigling. Det sändes också stora polisstyrkor till Katalonien för att handskas med de stora protester som utbröt på gatorna framför allt i Barcelona.

Mot bakgrund av hotet om fängelse flydde ett flertal katalanska ledare utomlands. Carles Puigdemont flydde till Belgien och sökte politisk asyl, och där lever han än i dag för att hålla sig undan den rättsliga prövning som hotar honom.

Flera andra katalanska ledare ställdes dock inför domstol och dömdes till långa fängelsestraff, varav flera fortfarande avtjänas.

Under åren sedan konfrontationerna hösten 2017 har tonläget i den katalanska självständighetskampen mattats av, med några undantag. Delvis på grund av att den nya spanska regeringen, under ledning av socialdemokraten Pedro Sánchez (PSOE), antagit en mildare attityd gentemot Katalonien och diskuterat ett utökat självstyre. Men också för att de olika separatistpartierna har haft vissa svårigheter att samarbeta.

Frågan är dock om söndagens regionsval kommer att leda till mer lugn – eller nya konfrontationer.

För första gången röstade katalanerna – låt vara att valdeltagandet (på grund av pandemin) stannade på låga 54 procent – fram ett parlament där självständighetspartierna har majoritet. Å andra sidan var den stora vinnaren i valet det socialdemokratiska partiet som blev största parti.

Den lokala delen av det spanska regeringspartiet PSOE leds i Katalonien av den tidigare hälsoministern Salvador Illa. Han har lett det spanska arbetet mot coronaviruset sedan i våras och det anses ha varit en orsak till valframgången. Illa gratulerades också av premiärminister Sánchez omgående efter valet, och premiärministern manade i gratulationen till samförstånd.

Samtidigt fick också högerextrema – och synnerligen spansk-nationalistiska – Vox sin största valframgång hittills då man blev fjärde största parti med 7,6 procent av rösterna.

Summa summarum ger detta ett intressant läge inför de kommande förhandlingarna om att bilda en regionsregering. Salvador Illa proklamerade under valkvällen att han ämnar bilda en vänsterregering. Men då måste han få med självständighetspartiet ERC på tåget.

ERC förväntas annars bilda regering tillsammans med det borgerliga självständighetspartiet Junts per Catalunya (Tillsammans för Katalonien) och antikapitalistiska CUP.

Antingen hittar man alltså en regering som har självständigheten som övergripande länk, men där man står långt ifrån varandra i övrig politik. Eller så försöker man hitta en ideologisk bas som kan överbrygga att Illas socialdemokrater står centralregeringen nära och som motsätter sig självständighet. I det fallet kommer amnesti för de katalanska ledare som sitter i fängelse att vara en av huvudfrågorna.

Katalonien och Spanien står inför en osäker framtid. Självständighetsfrågan är nu åter högst på agendan och spänningen ökar.

Även för EU är detta en prövning. 2017 fick unionen kritik för sin avhållsamma hantering av de spanska aggressionerna mot demonstranter och folkvalda i Katalonien. EU måste hitta ett sätt att hantera sin hållning när medlemsstater och regioner träter om självstyre och självständighet.

För Ålands del blir den fortsatta katalanska debatten intressant att följa, inte minst för att se om den sätter någon form av standard för framtiden.