Femton europeiska journalistorganisationer har under Europarådets paraply skapat plattformen Safety of Journalists Platform, dit olika typer av brott mot journalister kan rapporteras. Under 2022 fick man in 289 anmälningar, vilket är det högsta antalet sedan 2015 då plattformen lanserades.
Av dessa 289 anmälningar klarades 13 upp.
När journalistorganisationerna i sin senaste rapport, publicerad i tisdags, sammanfattade läget för journalister i Europa 2022 beskriver man situationen som alarmerande och kallar det till och med för ett ”krig mot journalistiken”.
Rysslands anfallskrig mot Ukraina har naturligtvis bidragit till att göra läget akut. Värst för journalister är situationen i Ryssland – som trots att landet sparkades ut från Europarådet för ett år sedan fortfarande ingår i underlaget. Därefter kommer Ukraina och Turkiet.
Sedan anfallet mot Ukraina är den fria pressen i Ryssland nästan helt utraderad. 250 medier och 7.000 sajter uppskattas ha tvingats stänga och 500 ryska journalister har flytt landet. De som sprider ”falsk information om den ryska armén” riskerar 15 år i fängelse. 17 ryska mediearbetare stod åtalade för detta i slutet av 2022.
I Europa häktades eller fängslades 41 journalister under fjolåret, vilket gör det sammantagna antalet inspärrade journalister till 127, om man inkluderar Belarus. Värst var Turkiet med 52 inlåsta journalister. Efter Belarus kom Ryssland och delar av Ukraina som ockuperas av Ryssland. Som enda EU-land noterades Polen ha en fängslad journalist.
2022 mördades 13 journalister i Europa. Den avgörande förklaringen är Rysslands krig i Ukraina där tolv journalister hittills fått sätta livet till, antingen indirekt för att de hamnat i skottlinjen eller på grund av sin yrkesutövning.
Journalistorganisationerna har även identifierat 20 rättsprocesser mot journalister, inte i syfte att vinna utan för att tysta eller avskräcka kritiker genom stämning så att processen tar tid, pengar och ork. Ett av dessa fall handlade om två svenska journalister vid tidningen Realtid.
Här i Finland har vi en parallell i rättsprocessen mot Helsingin Sanomat-journalisterna som dömdes för att ha avslöjat statshemligheter trots att uppgifterna inte längre hotade rikets säkerhet och en del av uppgifterna inte längre var sekretessbelagda. Och ännu mer anmärkningsvärt försökte statsåklagare Jukka Rappe få journalisterna prövade även för försök till röjande av statshemligheter, med hänvisning till att tidningen planerade fler artiklar på samma ämne. Dumheter som tingsrätten klokt nog avvisade.
Sveriges hastigt genomdriva nya terrorlagstiftning för att få Turkiets välsignelse av Sveriges Nato-inträde är ännu ett oroande exempel på otydligt juridik som riskerar inskränka journalisternas granskande arbete. Sveriges regering bortser från Lagrådets påpekanden om bristande tydlighet, risk för alltför långtgående kriminalisering och för bedömningar av politisk art.
Lagrådet ser en risk för att även opinionsjournalistiken kan träffas av den nya terrorlagen. Man skriver: ”Journalistisk verksamhet som syftar till att påverka människors åsikter till förmån för frihets- och demokratirörelser kan, som Lagrådet uppfattar förslaget, komma att betraktas som organiserad och därmed i vissa fall bli straffbelagd. Lagrådet ifrågasätter om detta verkligen är avsikten.”
Hoten mot den fria pressen är både fysiska och politiska.
Petter Lobråten
tel: 26 633
