I snart elva år har ansvariga myndigheter jobbat med en revidering av den åländska självstyrelselagen. Det har varit ett givande och tagande och förslaget har nu varit på remiss.
Kritiken från remissinstanserna har varit omfattande, och den tydliggör de kunskapsluckor som finns gällande den åländska självstyrelsen och systemet i sin helhet.
Av 54 remissvar inlämnades hela 32 enbart på finska trots att Justitieministeriet tydligt påpekat att svaren även ska lämnas in på svenska. Detta i en fråga som i grunden handlar om att garantera Åland och det åländska folket rätt till sitt svenska modersmål. Någonstans har det gått riktigt fel när ministerier och myndigheter inte ens i detta fall kan lämna utlåtande på svenska.
Det stannar dock inte vid språkproblematiken. Av remissvaren går det även att utläsa en oförståelse mot att det inom Finlands gränser finns två lagstiftande församlingar. Något som, inte minst professor Jan Sundberg tydligt tidigare i somras påpekade vid ett seminarium vid Hanaholmen gällande självstyrande områden i Norden, är en kunskapslucka bland många akademiker i Finland.
Den bristen blir tydlig då en del svar driver linjen att det skulle bli otydligt med fler än en lagstiftning inom Finlands gränser. För de facto bygger hela självstyrelsen just på den grunden – rätten för Åland att genom lagstiftning själva bygga sin egen framtid.
Vidare går det även att finna att flera remissinstanser hävdar att det skulle föreligga teknologiska hinder för Åland att ta över behörigheter. Det blir enligt en del remissinstanser dyrt att särskilja Åland ur tekniska system.
Teknikkortet är inte ett argument utan en ickefråga i sammanhanget. Argumentationen visar att argumenten för att säga nej är få när teknikkortet dras. Teknikutmaningar går alltid att lösa om vilja finns.
Det finns inget eget värde i att ta över behörigheter. Mycket av det som finns på listan i förslaget till ny självstyrelselag för eventuellt övertagande är enbart kostnadsdrivande och dessutom av en karaktär där den verkliga makten återfinns i Bryssel. Möjligheten till särlösningar är således liten och leder snarare enbart till högre kostnader för Åland.
Det är dock viktigt att vi får en ny självstyrelselag. För vi har ett väldigt grundläggande problem, som hela självstyrelserevisionen påvisar. Det finns en okunskap gällande självstyrelsen och stora brister i svenska hos finländska ministerier och myndigheter. Det i sin tur gör att Ålands roll som enspråkigt svenskt landskap blir allt svårare att upprätthålla och enda möjligheten att fortsätta som svenskspråkig autonomi blir en starkare självstyrelse med relevanta behörighetsöverföringar, som till exempel arbetslagstiftning.
Åland och Helsingfors förefaller ligga politiskt långt ifrån varandra när det kommer till synen på självstyrelsen. Det är således inte någon lätt väg för Åland att vandra. Men en ack så viktig fråga för oss ålänningar.
För hur morgondagens självstyrelse utformas påverkar oss mer än vad vi tror. Allt från dagis till möjligheten att starta bolag påverkas av självstyrelsen. Och inte minst påverkar självstyrelsen vår möjlighet att utöva och leva med vårt svenska modersmål.
Förhandlingarna pågår ännu och vi vet inte var revisionen av självstyrelsen hamnar men det är tydligt att den politiska majoriteten på Åland, enligt ett flertal politiska företrädare från olika partier, anser att gränsen för vad man kan gå med på för att få igenom en ny självstyrelselag är passerad. Om de sedan gör slag i saken och säger nej eller om man lyckas omförhandla förslaget återstår att se, men den nya självstyrelselagen har en lång väg att vandra innan den kan accepteras av de båda huvudparterna – det åländska lagtinget och Finlands riksdag.
