Det är dags att öppna upp samhället. Regering efter regering meddelar nu att restriktionerna ska upphöra och att det är dags att återgå till normala.
Knappt hade nyheten lagt sig innan den tidigare ganska så tysta debatten om restriktionerna sakta tog fart. Visst har restriktionerna tidigare diskuterats och denna ledarsida har i omgångar ställt sig kritisk till inte minst gränsrestriktionerna. Men nu spirar en större debatt – och det är välbehövligt. Vi behöver den för att lära oss och för att visa att vår västerländska modell fungerar. Och med stor sannolikhet kommer debatten även ha en stor politiska påverkan.
Washington Post publicerade den 31 januari nyheten om att det ansedda John Hopkins University, i Maryland USA, i en rapport kunnat konstatera att nedstängningen av våra samhällen i USA och Europa inte, eller på ett väldigt litet sätt, påverkat antalet döda i covid-19.
Forskarna konstaterade vidare att det inte finns några bevis för att nedstängningar av skolor, stängda gränser eller regler om folksamlingar har haft någon som helst effekt på dödligheten. Däremot konstaterade samma forskare att det är tydligt att nedstängningarna lett till haltande ekonomi, högre arbetslöshet, politisk instabilitet, mer våld i hemmen och inte minst ett undergrävande av den liberala västerländska demokratin. Det här är allvarliga slutsatser som vi alla kan se spår av genom att titta runt om oss i samhället. Slutsatser som inte får lämnas därhän utan som kräver åtgärder.
Kritiken och konklusionerna, som forskarna lyfter, är inte på något sätt ny. Redan i början av pandemin sa danska smittskyddsexperter att nedstängningen av det danska samhället var en politisk fråga som inte hade med smittspridning att göra. Det var helt enkelt ett val som den socialdemokratiske statsministern Mette Frederiksen valde att ta på politiska grunder.
I omgångar har vi även hört samma åsikt från den svenska statsepidemiologen Anders Tegnell och även från vår egna landskapsläkare Knut Lönnroth. Nyligen var dessutom THL:s hälsosäkerhetschef Mika Salminen väldigt tydlig med sin frustration när han i Iltalehti framförde sin kritik mot den finska regeringen. Den finländska regeringen hade, enligt Salminen, inte lyssnat tillräckligt på THL – trots att THL är experter i frågan. Inte minst påtalade han att den finländska regeringen har låtit restaurang- och kulturbranschen ta ett ohemult stort ansvar får pandemin.
Varför har då regeringar runt om valt att stänga ner och varför har man inte alla gånger lyssnat på sina experter? Det enkla svaret är troligtvis rädsla. Rädsla att göra fel. Detta eftersom det fanns en övervägande risk att konsekvenserna av ett milt agerande kunde leda till ökad dödlighet. Den risken var och är man som politiker inte beredd att ta – därför vidtog man hellre stränga åtgärder för att visa på handlingskraft och därmed försöka sig på en form av riskminimering.
Agerandet är mänskligt och förståeligt. För ingen av oss visste vad vi stod inför och framförallt gjorde nya virusvarianter att vi gång efter annan fick lära oss nya saker om viruset. Kunskap om viruset fick omprövas och nya erfarenheter gav oss nya slutsatser och behov av nya åtgärder.
Otaliga forskningsrapporter och även kommissioner som ska se över respektive lands hantering av pandemin är att räkna med framöver. Redan nu kan vi dock konstatera att mycket har gjorts rätt, men mycket har även gjorts väldigt fel.
Det psykiska välbefinnandet hos individen har påverkats i stark negativ bemärkelse. Ekonomin har på många håll slagits till spillror för såväl individer, företag och länder. Det kommer att ta tid att reparera den skadan som restriktionerna medfört. Men det mest allvarliga i det långa loppet är att nedstängningarna undergrävt den västerländska demokratin. Meningsskiljaktigheter har skapats bland befolkningar och individer och sår har uppstått. Sår som kommer ta åratal att läka och sår som nyttjas av mörka krafter för att vinna inflytande. Det är därför viktigt att beslutsfattandet under pandemin granskas objektivt så att vi lär oss inför framtiden och att inte samma misstag görs igen. Och att vi återigen lär oss se styrkorna i våra öppna samhällen.
LEDARSTICK: Kritik mot rapport
(publicerad 8 februari 2022)
I gårdagens ledare (se ovan) lyfts rapporten från Johns Hopkins institute for applied economics gällande restriktioner och dess inverkan. Rapporten fick stor genomslagskraft, men sedan ledaren skrevs har kritiken mot rapporten växt.
Den främsta kritiken mot rapporten är att den omfattar för litet underlag för att man ska kunna dra den slutsats som rapportförfattarna gör. Men Tove Fall, professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet, säger till Svenska Dagbladet att det även rör sig om en så kallad preprint som inte är granskad av andra forskare. Med det sagt finns således fog att hålla en viss distans till rapporten.
Under många år framöver kommer vi dock få se en stor rad rapporter och kommissioner behandla och värdera olika insatser under pandemin. Olika slutsatser kommer att dras och kritik framföras.
Vi kommer förhoppningsvis få en större bild av vad som gått rätt och vad som gått fel. Oavsett bristerna i nämnda rapport är det viktigt att det förs en debatt utgående från andra perspektiv än det strikt epidemiologiska. För pandemin har och har haft en inverkan på mer än bara sjukvården.
