Den dansk-svenska högerextremisten Rasmus Paludans koranbränning utanför den turkiska ambassaden i Stockholm i januari ledde till en diplomatisk kris mellan Sverige och Turkiet, och är en av orsakerna till att Sverige fortfarande inte godkänts av Turkiet för att bli medlem i Nato.
En rad internationella medieföretag (den Londonbaserade grävredaktionen Dossier Center, Sveriges television, Le Monde, Danmarks Radio, Expressen, NRK, Delfi, NDR/WDR och Süddeutsche Zeitung) kunde häromdagen visa att koranbränningen inspirerat Ryssland att iscensätta demonstrationer i Europa i syfte att slå sprickor i samarbetet mellan EU-länder, Ukraina och Turkiet.
I läckta dokument från rysk underrättelsetjänst beskrivs hur man ska skapa filmer på demonstrationer som förnedrar den turkiske presidenten Erdoğan, hur nazisthälsningar ska förknippas med Ukraina och hur detta sedan ska spridas på sociala medieplattformar och till turkisk media.
I kartläggningen av den ryska strategin framgår också att personerna i den filmer som redan skapats är inhyrda personer som betalats för att genomföra ”demonstrationen” i bland annat Paris.
Det har länge talats om att dagens krigföring inte bara sker medelst vapen på slagfältet utan minst lika mycket genom påverkanskampanjer och elektroniska attacker.
De läckta dokumenten visar med all icke önskvärd tydlighet att Ryssland är långt utvecklat i den nya tidens krigföring.
Men de visar också andra saker. En sådan är hur viktig den undersökande journalistiken är i vårt i fake news-tidevarv.
Men framför allt visar avslöjandet hur viktigt det är att vara källkritisk, att inte köpa allt man ser och läser.
Ryssland är skickligt på att så split och att iscensätta händelser och blåsa upp små händelser till oresonliga proportioner för att skapa utrymme för handling. Men också på att projicera skuld som ursäkt för de egna handlingarna på andra.
Den kastade flaskan mot konsulatet i Mariehamn på valborgsmässoafton är ett exempel på hur man blåser upp en mindre händelse till en internationell skandal. Av allt att döma var det inget mer än ett fylleinfall av en fotbollssupporter – långt ifrån det attentat med fara för liv och lem som det ryska utrikesdepartementet fick det låta som. Självfallet är flaskkastandet inget som ska tas lätt på – men ändå något som måste ses för vad det är.
Det sistnämnda, att skylla på andra, var gårdagens tal av president Putin ett talade exempel på. Allt är västs fel. Det är ”provokationer” som gjort att Ryssland slaktar ukrainska medborgare i sina terrorattacker, och det är västs fel att man måste skramla med kärnvapen.
Man upphör aldrig att förvånas över den ryska självbilden.
Ryssland tar gärna på sig offerkoftan när det finns fördelar att vinna med det. Om inte det fungerar finns andra vägar. Som att inspireras av en dansk-svensks högerextremist, som använder våra demokratiska fri- och rättigheter på ett sätt som de aldrig var menade att användas, för att så splittring i omvärlden och på det sättet minska motståndet mot de egna folkrättsbrotten.
Rysslands krig stannar inte vid den ukrainska gränsen utan pågår långt bortanför den, ända in i våra vardagsrum.
Jonas Bladh
tel: 266 38
