Så här stärker vi Ålands röst i EU
Det är något tragikomiskt i sättet som åländska politiker låter sig behandlas på i spelet om de åländska väljarnas röster i EU-valet. De åländska socialdemokraternas löfte om en åländsk assistent hos de finländska socialdemokraterna visade sig inte vara vatten värd.
Hållbart initiativ utlovade praktikplats för en ålänning hos De gröna i parlamentet är en fin gest, och säkert givande för den som får platsen, men är i det stora inte mycket värd. Slutligen har vi de åländska partier som efter förhandlingar lyckats få in en fot hos Svenska folkpartiet och där det de facto nu återfinns en åländsk assistent, Alexandra Gäddnäs, till EU-parlamentarikern Anna-Maja Henriksson. Kontentan är att samarbetet i österled har mer att önska samtidigt som mer kan göras på andra plan.
Samtidigt som de åländska politikerna försökt hitta vägar framåt med de finländska partierna har ett flertal ålänningar de senaste åren lyckats ta sig fram i Bryssel på eget initiativ och med egen kraft. Många har bland annat jobbat som assistenter åt svenska EU-parlamentariker. På egna meriter har dessa ålänningar visat framfötterna och bidragit till att dagligen sprida ordet om Åland. Här har Åland en outnyttjad resurs.
De åländska partierna skulle även de genom att stärka sina relationer till sina svenska systerpartier eller andra partier i Europa kunna stärka Ålands möjligheter att få sin röst hörd.
Ålands framtids arbete på EU-nivå är ett exempel på hur Åland kan göra sig större än vad man är. Under flera år har Ålands framtid haft representation i styrelsen för partigruppen European Free Alliance (EFA). En grupp bestående av miljöpartier och regionala partier som samarbetar i EU-parlamentet. Därigenom har Ålands framtid tillsammans med EFA jobbat för åländska frågor som försäljningen av snus på fartyg i Östersjön, momsplikt för ideella föreningar, inrättandet av ett Europeiskt fredsinstitut och Ålands rätt till en EU-parlamentsplats.
Detta visar återigen att man kan göra sig större än vad man är genom att tänka lite annorlunda och skapa kontakter på europeisk nivå.
De åländska partierna skulle inte bara göra sig själva och Åland en stor tjänst om man skulle aktivera sig mer på europeisk nivå. Till exempel kunde de försöka dra nytta av det intresse för Åland som faktiskt finns hos många i Bryssel. Landskapsregeringen borde även fråga sig hur man även kunde samarbeta mer med de parlamentariker som nu har åländska assistenter. Här finns trots allt en stor potential när vi nu återfinner åländska Celinda Nordqvist hos den svenska centerpartisten Emmas Wiesners kansli i Bryssel. Wiesner som sitter med i såväl utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet som fiskeriutskottet. Detsamma gäller ålänningen Jesper Carlsson som arbetar för den svenska moderaten Jessica Polfjärd, vice ordförande i fiskeriutskottet, ledamot för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, underutskottet för folkhälsa och dessutom suppleant i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. I ärlighetens namn bör sägas att landskapsregeringar, av olika slag, har försökt att hitta samarbeten nere i Bryssel. Däremot har uthålligheten inte alla gånger varit så stor. För det krävs hårt arbete på flera nivåer och ett genuint intresse måste uppvisas för att långsiktiga mål ska nås. Det visar inte minst den mängd av ålänningar som tagit sig fram på olika sätt i Bryssel. Men som många andra gånger krävs det en vilja och även här gäller ordspråket; finns det en vilja så finns det en väg.
Daniel Dahlén
