Åland och snuset är ett drama i flera akter. Den historiekunnige vet att snusförsäljningen var och är viktig för de åländska rederierna. Så viktig att till exempel Eckerölinjen 2008 flaggade ut för att kunna fortsätta sälja snus ombord. Ett beslut som givetvis var ett måste för rederiet för att kunna upprätthålla konkurrensen, men som ledde till mindre intäkter till det åländska samhället – men frågan om snuset är så mycket mer än det.
För frågan om snuset handlar även om politikers begränsning av medborgarnas rättighet till fria och egna val. En fråga som alldeles för ofta läggs åt sidan i vår nordiska samhällsapparat, där det finns en övertro på statens förmåga att bestämma vad som är bra eller dåligt för individen. Där tilliten till individens förmåga att fatta självständiga och förnuftiga val läggs åt sidan till gagn för rigorösa regelverk och inskränkningar. En väg som inte hör hemma i ett litet och flexibelt samhälle som det åländska. Så om inte av annan orsak ska försäljning av vitt snus tillåtas på grund av det.
Det ska sägas att det vita snuset inte på något sätt är en nyttig produkt. Snuset är beroendeframkallande och har negativa effekter på hälsan och ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Samtidigt tillåts det i vår närregion och att Åland inte då skulle tillåta det är bara till nackdel för åländska företag. Det är dessutom upp till individen själv att bestämma och göra sina fria val – även när det kommer till skadliga beteenden. Det hör till vår individuella frihet.
Att social- och hälsominister Annette Holmberg-Jansson (MSÅ) nu gett rekommendationer för försäljningen av vitt snus är därför en förnuftig väg framåt.
Försäljning tillåts, men under vissa premisser. 18 år gäller för den som vill köpa och exponeringen av produkten i detaljhandeln ska inte vara för påtaglig. Det är helt rätt och ger ett skydd för barn då nikotin är ett gift.
Är frågan om försäljning av vitt snus värd den här uppmärksamheten? Ja, ur ett konkurrenshänseende är frågan det och för våra rederier kan frågan att bli av större vikt i framtiden. Inte minst eftersom det vita snuset tar allt större marknadsandelar.
Till exempel har Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) visat på att 22 procent av alla niondeklassare i Sverige och 40 procent av eleverna i tvåan på gymnasiet använt vitt snus någon gång. Detta medan en tredjedel av 40-70 åringar, enligt Sifo, inte ens hört talas om det vita snuset.
Detta skulle, för en person med förkärlek till regleringar, motivera en sträng lagstiftning. Det är dock fel väg att gå. Jobba i stället med information och vägledning samt låt individen fatta sina egna självständiga beslut. Det tjänar alla på och framförallt sker inte några onödiga inskränkningar i individens frihet.
Beslutet av Holmberg-Jansson är således helt korrekt. Vitt snus ska tillåtas på Åland och att samtidigt ge ut vissa rekommendationer är motiverat och helt korrekt. För något puritanskt förbud mot snus liknande det finländska förbudet hör inte hemma på Åland.
Daniel Dahlén
