Frågan om att göra självstyrelsedagen till en allmän helgdag är inte på något sätt ny. Den har diskuterats i omgångar, men ofta har initiativet fallit på hur ytterligare en allmän helgdag ska finansieras.
De offentligt anställda är lediga den 9 juni och många uppfattar det som orättvist att man som privatanställd ska vara med och betala de offentligt anställdas ledighet utan att själv få vara ledig. Det finns en inbyggd orättvisa i systemet som ger ett konstigt skimmer över en dag som borde vara en dag för hela Åland att fira.
När Anders Eriksson presenterade förslaget var han noga med att poängtera att Ålands framtid gärna ser att en parlamentarisk arbetsgrupp tillsätts för att utreda detaljerna kring ett eventuellt förverkligande av motionen.
Eriksson var dessutom tydlig med att förslaget inte får leda till att det privata näringslivet blir lidande och får bära hela kostnaden själv. Hur detta de facto skulle gå till i verkligheten var en fråga som flera av lagtingets ledamöter ville att den eventuella arbetsgruppen ska se närmare på.
Att göra självstyrelsedagen till en allmän helgdag för hela Åland är ett bra initiativ. Självstyrelsen har tjänat Åland väl och är värd att uppmärksammas. Det är däremot olyckligt att Åland, som nu, delar in befolkningen i olika lag beroende på var man är anställd. Det är inte jämlikt och självstyrelsedagen blir därmed inte hela Ålands dag. Därför är det helt rätt att lagtinget ser närmare på frågan.
Samtidigt är frågan om att göra självstyrelsedagen till en allmän helgdag en knivig fråga. Dels är det en delad behörighet mellan Finland och Åland, dels är frågan om finansiering av ytterligare en allmän helgdag är direkt avgörande.
När Sverige gjorde den 6 juni till en allmän helgdag gjordes flera intressanta utredningar. Bland annat gjorde Konjunkturinstitutet en utredning över de ekonomiska konsekvenserna av införandet.
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kunde man konstatera att ytterligare en ledig dag leder till att den faktiska årsarbetstiden minskar med 0,6 dagar per år, vilket ger en minskning i totalt arbetade timmar på cirka 0,2 procent. Man bedömde även att produktiviteten minskar i samma utsträckning som antalet faktiskt arbetade timmar minskar. Samtidigt konstaterade institutet att positiva välfärdseffekter av ytterligare en allmän helgdag leder till en total samhällsekonomisk välfärdsförlust motsvarande 0,1 procent av bnp. Ett antagande som torde kunna vara applicerbart på Åland – i alla fall som en utgångspunkt. Således är det inte någon liten kostnad vi talar om för det åländska samhället.
I den bästa av världar hade vi haft frågan om självstyrelsedagen som en allmän helgdag klar i samband med firandet av Åland 100. Det är dock en praktisk omöjlighet, men vi får hoppas att vi snart får se en lösning för de kommande 100 åren.
Hur en sådan lösning kunde se ut får vi förhoppningsvis svar på i den fortsatta beredningen av ärendet, men den enklaste vägen fram vore med stor sannolikhet vara att flytta någon av de redan nu existerande allmänna helgdagarna till självstyrelsedagen. Det kräver dock, som mycket annat i den åländska verkligheten med delade behörigheter, en överenskommelse med Helsingfors – men det borde ligga i båda parters intresse.
Daniel Dahlén
