Det här är inget nytt, utan snarare ständigt aktuellt. Men lokalt är frågan åter på tapeten efter att Mariehamns stad i nästa års budget satsar 65.000 euro extra på att få ned de höga sjuktalen inom äldreomsorgen. Sjukfrånvaron är i dag 12,8 procent, vilket äldreomsorgschef Evelina Grandell Rosenlund beskriver som den högsta siffra hon upplevt i sitt yrkesliv.
Även Oasen boende och vårdcenter i Jomala har problem. I juni var sjukfrånvaron 12,9 procent – trots de senaste årens satsning på utökad företagshälsovård och en HR-funktion.
Siffrorna är inte unika för Åland. Nationellt sett är vårdpersonal dubbelt så mycket frånvarande på grund av sjukdom som personer som arbetar på kontor, till exempel. Läget är detsamma i hela Norden. Detta samtidigt som bristen på närvårdare och sjukskötare är hög. Elina Pylkkänen på Arbets- och näringsministeriet säger i en intervju med Svenska Yle att en halvering av sjukfrånvaron skulle lösa vårdarbristen i Finland – även om det i sig inte är en realistisk tanke.
Orsakerna till de höga sjuktalen är fler. Arbetet är både fysiskt och mentalt krävande. Det är stressigt, det är tunga lyft, det är obekväma arbetstider och det är problem med att inte alltid kunna ge den goda vård och omsorg man skulle vilja ge eftersom tiden inte räcker till. Kravet på effektivitet från de som sitter på pengarna och kravet på god vård från brukarna är en svår ekvation.
Inom vårdyrken är personalen dessutom ständigt i kontakt med sjuka människor, vilket gör att olika smittor lätt sprider sig på arbetsplatsen.
Vårdpersonal kan heller inte jobba på distans. Anställda med lätta förkylningssymtom måste antingen gå på jobb och riskera att smitta andra, eller vara hemma halvsjuka. Vad de än väljer drabbar det arbetsplatsen negativt: kollegorna riskerar att bli sjuka – eller vara underbemannade eftersom det är brist på behöriga vikarier. Och den stressen leder till fler sjukskrivningar; det blir en ond spiral.
Likaså kan en kontorsanställd som till exempel har ont i ryggen få en specialanpassad stol och på så vis utföra sitt jobb ändå, medan en vårdare med ryggproblem helt sonika måste stanna hemma.
Av naturliga skäl har personer med möjlighet till distansarbete färre sjukdagar.
Den negativa trenden vänder man förstås inte över en natt. Evelina Grandell Rosenlund beskriver det som en ”intressant utmaning”. Och utmanande blir det. Men inte omöjligt.
Den första frågan man måste ställa är ”varför?”. Även om forskningen är enig kring den stora bilden finns det säkert mer platsspecifika orsaker till de höga sjuktalen. Hur är det med trivsel och arbetstider? Funkar ledarskapet? Har cheferna rätt verktyg för att kunna stötta sin personal? Fattar den politiska ledningen välinformerade beslut?
Vården har överlag stora utmaningar. En av de största är, som känt, bristen på personal. Många som jobbar inom yrket närmar sig pensionsålder. För att locka unga till vårdyrket är det viktigt att branschen har ett gott rykte. Nöjd personal är goda ambassadörer, gnäll rekryterar ingen. Enligt Elina Pylkkänen är det också viktigt att visa på de utvecklingsmöjligheter som finns; att man kan göra karriär helt enkelt.
Den som väljer att utbilda sig inom ett vårdyrke har garanterat jobb. Men genom att fylla utbildningsplatser har man bara tagit första steget. Nästa steg, att se till att personalen mår bra, är minst lika viktigt.
Sandra Widing
tel: 26697
