I väntan på att de evighetslånga förhandlingarna mellan landskapsregeringen och den finska regeringen ska rendera i en ny självstyrelsedag kan vi konstatera att andra självstyrda områden rör på sig. Mest så i Skottland.
I torsdags hölls val till det skotska parlamentet, och även om Scottish National Party, SNP, inte lyckads få den egna majoritet man hade som mål – det saknades ett mandat för det – så stärktes ändå partiet. SNP förväntas nu bilda regering med de Gröna som också stöder kravet på en ny skotsk omröstning om självständighet.
Det tog ända fram till i lördags innan det skotska valresultatet var klart, men genast efter det hårdnade tonen mellan SNP-ledaren Nicola Sturgeon och den brittiske premiärministern Boris Johnson. Sturgeon gjorde klart att det skotska folket röstat för en ny folkomröstning så snart pandemin är under kontroll.
För Boris Johnson är det väldigt dåliga nyheter. Han har just klarat av att leda sitt land ut ur EU via en brexit som kostat mycket möda för hans regering. Till detta har Storbritannien, efter en bedrövlig inledning på pandemin, nu hållit en hög takt i vaccineringen och ser tydligt ljuset i covidtunneln.
Då får ”BoJo” det skotska kraven på sitt bord. Han har hittills avfärdat tanken på en ny omröstning. ”Jag anser att en folkomröstning under nuvarande omständigheter vore oansvarigt och hänsynslöst”, sade Johnson i en intervju med The Daily Telegraph.
Däremot har analytikerna noterat två intressanta saker kring frågan. Dels har Boris Johnson sedan några månader tillbaka slutat att använda ordet ”aldrig” i sina svar kring en folkomröstning.
Dels, och det här är svårare för premiärministern, måste han lyckas vända sin tidigare framgångsrika argumentation 180 grader.
I brexitkampanjen förde ”lämna-kampanjen” ofta fram känsloargument som att återskapa den brittiska gemenskapen, att slippa bli mästrade av Bryssel och så vidare. Nu är just dessa argument de som förs fram från skotskt håll, fast nu mot London. Hur Johnson ska bemöta sina egna argument kommer bli intressant att följa de kommande månaderna.
Eller som Cambridgeprofessorn Catherine Barnard säger i en intervju med TT: ”Det är ironi på ironi på ironi”.
Den andra självständighetskampen som belysts i världsmedia de senaste åren, Kataloniens kamp mot statsmakten i Spanien, har hamnat i bakvattnet av den skotska. Detta trots att självständighetspartierna också i Katalonien stärkte sina positioner i det regionala valet tidigare i vår.
Problemen i Katalonien är dock påtagligt skilda från situationen i Skotland. Dels är de tre självstädighetspartierna ideologiskt mycket splittrade, vilket gör att de har svårt att enas om en heltäckande politik.
Men framför allt har Katalonien drabbats hårt ekonomiskt av de politiska osäkerhet som sjävlständighetskampen och statsmaktens hårda svar givit. Åtskilliga tusen företag har flyttat sina verksamheter och huvudkontor från regionen. Den ekonomiska utvecklingen har gått från en mycket bra situation för något decennium sedan till att likna betydligt fattigare områden i södra Spanien i dag. Till detta ska sedan, förstås, läggas de stora förluster som turismen gjort och gör under pandemin.
Hur den katalanska kampen kommer att fortsätta är betydligt svårare att sia om för tillfället än vad som kommer hända i Skottland. Stärkt av valresultatet kommer SNP att trycka på för en folkomröstning, och Nicola Sturgeon har redan låtit meddela att Skottland kommer att förbereda lagstiftning för att möjliggöra en andra folkomröstning.
Samtidigt tror de flesta bedömare på de brittiska öarna att det kommer bli en fråga för Högsta domstolen. Få tror att konflikten mellan Skottland och London kommer att lösas utan långdragna juridiska turer.
Boris Johnson måste dock också gå en balansgång. Hans tidigare mycket taggiga argumentation mot de skotska kraven kommer bli vanskliga att fortsätta med i efter ett val där rekordmånga skottar valde att delta, efter en valrörelse som tydligt handlat om självständighet eller inte. Premiärministern måste balansera sina ord för att inte ytterligare stöta sig med en landsända som redan till stora delar är emot honom på grund av Brexit, som Skottland tydligt röstade emot.
