Den moderna demokratin har inte mer än 200–300 år på nacken. Sett till att det funnits mänskligt liv på jorden i ungefär 200.000 år är demokratin alltså väldigt ung. Ändå är det något vi alla tar för givet. Och det vi tar för givet värnar vi sällan, eller hur?
När landskapsregeringen (LR) förra veckan presenterade sin demokratistrategi var det knappast någon som hoppade ur sängen av iver. Strategier och visionära dokument kan vara rätt luddiga och följaktligen svåra att ta till sig för en vanlig medborgare.
Men den här strategin är viktig. Jätteviktig.
Globalt sett är stödet och förtroendet för de demokratiska institutionerna på historiskt låga nivåer. Och även om vi i Norden hör till de bästa i klassen, knakar det i fogarna också här. Enligt Ålands statistik- och utredningsbyrås senaste tillitsmätning har cirka 30 procent av ålänningarna mycket eller ganska stort förtroende för lagtinget och landskapsregeringen.
Siffran borde givetvis vara betydligt högre.
Medborgarnas delaktighet är direkt avgörande för en levande demokrati. Men utan förtroende är det svårt att uppbåda engagemang. Därför finns det inga andra alternativ än att aktivt arbeta för att stärka – eller återupprätta – tilltron till samhället.
Demokratistrategin är på många sätt tydlig och konkret. Det är positivt. Mycket av det som skrivs kan de flesta omfatta. Det som i nuläget är vagt formulerat – till exempel saknas mätbara mål – får man förutsätta att konkretiseras i handlingsplaner. Att arbetet kontinuerligt utvärderas är förstås lika viktigt så att insatserna landar rätt.
En av de sex målsättningarna i strategin lyder ”De demokratiska institutionerna ska vara öppna, transparenta och förtroendeingivande”. Huvudet på spiken! Och hög tid.
Den nya offentlighetslagen som trädde i kraft 2022 var en stor besvikelse. Lite hårdraget kan man säga att lagen fokuserar på undantag snarare än öppenhet. För medierna, som med jämna mellanrum stångas med tjänstemän om att få ut offentliga dokument, är lagen ett gissel.
Nu vill LR se över lagen. Man ska utreda om möjligheten till insyn i offentligt ägda bolag ska regleras i lag, och man ska, vilket den här ledarsidan länge efterlyst, utreda ett införande av meddelarskydd. I dag kan offentligt anställda som pratar med medierna få repressalier. Det är vansinne.
En ny offentlighetslag med ökad transparens är inte bara till gagn för journalisterna, utan för alla medborgare, eftersom var och en av oss har samma rätt att ta del av det offentligas arbete.
För att ytterligare öka öppenheten ska LR uppdatera sin kommunikationsplan. Också det ett viktigt arbete. Även om de flesta tjänstemän är tillmötesgående, finns det anställda som inte förstått sin roll, som inte förstår vem som betalar deras lön och vems pengar de hanterar i sitt dagliga värv.
När lagar och planer nu ses över måste utgångspunkten vara medborgarnas behov.
Åtgärder som ökar transparensen och pressfriheten är utan tvivel av godo. Det offentligas arbete ska granskas, och ansvar ska kunna utkrävas.
På ett teoretiskt plan håller de flesta tjänstemän och politiker säkert med. Men det är lika viktigt att stå upp för de fina värderingarna också när det blir obekvämt.
I dag tenderar en del politiker att underminera medierna, men även andra samhällsinstitutioner och meningsmotståndare, på ett synnerligen osakligt sätt när det blir jobbigt. Kritik är en viktig del av det offentliga samtalet, men det måste byggas på fakta och framföras med respekt.
Att öka den mellanmänskliga tilliten – vilket LR säger att man vill göra – handlar här i mångt och mycket om att titta sig i spegeln.
Sandra Widing
tel: 26697
