För andra gången på en dryg vecka debatterade lagtinget i måndags landskapsregeringens (LR) förslag till tredje tilläggsbudget. Och för andra gången på en dryg vecka stod LR:s hantering av stödet för installation av solceller i skottlinjen för större delen av oppositionen.
Det var dock ett nytt anslag i försvaret som regeringsblocket bjöd på. Inte särskilt mycket bättre, men annorlunda.
Till skillnad från förra veckan, då lantrådet Veronica Thörnroos (C) valde attack som bästa försvarsvapen, valde finans- och näringsutskottets ordförande Jörgen Pettersson (C) att både förringa LR:s snedsteg och samtidigt lyfta fram regeringens förträfflighet som agerat i en akut situation.
Pettersson förklarade att regeringen måste ha utrymme att agera när det krävs, även om det då går ut över lagar, regler och lagtingets mandat att faktiskt vara den instans i självstyrelsen som beslutar om hur landskapets pengar ska fördelas.
Han menade att LR med sitt beslut att fortsätta bevilja stöd till solceller, trots att man visste att de budgeterade medlen var slut och att lagen säger att anslaget inte fick överstigas, visade på pragmatism. ”En alldeles personlig spaning; vi får inte bygga en kultur på Åland där man är mer ängslig att göra fel än för att göra rätt. Ett sådant samhälle har ingen chans i en konkurrensutsatt värld”, sade Jörgen Pettersson.
Finans- och näringsutskottets ordförande har förstås en poäng. Ett otryggt samhället där man inte vågar satsa har svårt att utvecklas.
Men finans- och näringsutskottets ordförande glömde också en sak: tryggheten i samhället bygger bland annat på att lagar efterlevs.
Simon Påvals (Lib) påminde i ett intensivt replikskifte Pettersson om att land ska med lag byggas. Visst, svarade Pettersson, men menade också att en regering måste vara pragmatisk när det behövs. Och i hans ögon var situationen i somras så akut att landskapsregeringen inte hade tid att vänta ett par månader med att godkänna stödansökningar och att man hade moralisk rätt att strunta i lagen.
Det finns, förstås, en rad invändningar att komma med här.
Den viktigaste invändningen är den mest självklara: vi kan inte ha en regering som medvetet bryter mot lagen. Punkt.
För om regeringen, som är den instans som föreslår ungefär hälften av den lagstiftning vi alla har att följa, tar sig friheten att välja vilka lagar den vill följa – varför kan då inte alla vi andra göra detsamma? Inte stjäla? Men jag var ju hungrig. Körde för snabbt? Men jag hade bråttom.
LR har genom sitt beslut bidragit till att erodera förtroendet för rättssamhället.
En annan invändning är att motivet för att ta beslutet knappast var så akut som Jörgen Pettersson ville påskina inför parlamentet. Ja, vi har en energikris. Ja, det behövs snabba insatser.
Men Ålands energiframtid står och faller inte med att LR beviljar stöd för solceller som i bästa fall monteras åtskilliga månader senare. Man kan också tänka sig att intresset för att investera i solceller inte skulle falna speciellt mycket om LR meddelat de som sökte om stöd att pengarna tyvärr var slut just då, men att man ämnade äska mer just efter sommaren och att man då återupptar behandlingen av alla inkomna ansökningar.
Landskapsregeringen gjorde bort sig i somras när man, säkert med någon form av ”för allas bästa”-tänk för ögonen, tog ett beslut som var felaktigt, bröt mot lagen och underminerade lagtingets roll i självstyrelsen.
Det här vet begåvade personer som Veronica Thörnroos och Jörgen Pettersson förstås, men av någon outgrundlig anledning ser de konfrontation respektive märkliga bortförklaringar som en bättre utväg än att sträcka vapen och erkänna fel.
Landskapsregeringen skulle naturligtvis hanterat frågan på ett helt annat sätt. Först och främst borde man tydligt påtalat hur man agerat och inte försökt gömma undan det hela. Sedan borde man förbehållslöst tagit på sig ansvaret, konstaterat felet, lovat utredning och bättring och bett om ursäkt.
I stället valde man att stampa sig djupare ned i gyttjan.
Jonas Bladh
tel: 266 38
