Det var en splittrad kommunstyrelse som fattade beslutet att inför kommunfullmäktige föreslå att Jomala ska gå ut ur Ålands kommunförbund. Såväl moderater som socialdemokrater och liberaler röstade för att säga upp medlemskapet samtidigt som Peggy Eriksson (ÅF) kom med ett motförslag om utredning. De båda representanterna för Centern avstod däremot från att rösta, vilket är intressant eftersom partiet har stått relativt enat i frågor som rör det kommunala samarbetet.
Beslutet väcker många frågor och få svar ges. Det må vara som Jomala kommunstyrelseledamot och initiativtagare Sandra Listherby (Lib) säger, att Jomala har växt ur den kostym som kommunförbundet erbjuder, men beslutet går stick i stäv med all annan övrig diskussion om samarbete över kommungränser.
Att beslutet dessutom, enligt Ålands kommunförbunds förbundsdirektör Magnus Sandberg, kom som en total överraskning är inte bra. Samarbete bygger på förtroende och kan man inte ha en dialog före ett beslut tas så förefaller det inte finnas stort intresse till framtida samarbeten – oavsett modell.
Kommunförbundet har tagit en aktiv roll i försvaret av den kommunala beslutandemodellen och därmed även drivit en stark linje för att försöka stärka kommunernas gemensamma ekonomi.
Detta har inte sällan tagits emot negativt av de politiska krafter som drivit på frågan om kommunsammanslagning. Frågan har blivit politiskt laddad och därmed har även Ålands kommunförbund i vissa fall blivit sammankopplad med de som inte vill se en kommunsammanslagning.
Samtidigt har kommunförbundet enträget fortsatt poängtera att kommunsammanslagningar ensamt inte löser det offentliga Ålands ekonomi. I stället har man mycket riktigt påpekat att problembilden är större. Den är kopplad till såväl tillväxt som demografisk utveckling och, inte minst, kommunernas lagstiftningsbörda.
Ålands kommunförbund var för bara 15 år sedan något helt annat än vad det är i dag. Man bedrev egen verksamhet inom till exempel fortbildning och samordning av vissa it-frågor. Den kommunala avtalsdelegationen lydde även under kommunförbundet.
Efter det har kommunerna valt andra vägar och den senaste tiden har kommunförbundet, i generella ordalag, blivit mer av en lobbyorganisation för de åländska lands- och skärgårdskommunerna. Det är ett linjeval som ser ut att leda till att kommunförbundet i sin nuvarande form går mot sitt slut. Utan Jomala och Mariehamn har kommunförbundet svårt att fortsätta sin verksamhet.
Frågan om Jomalas fortsatta varande i kommunförbundet ska nu behandlas av kommunfullmäktige. Det lär bli en mer ingående diskussion i fullmäktige än den som var i kommunstyrelsen. Framför allt lär inte Jomalacentern uppvisa samma passivitet som man gjorde i kommunstyrelsen och frågan lär med stor sannolikhet även gå till omröstning.
I den debatt som följer vore det däremot klädsamt om samtliga involverade avviker från att hålla tand från tunga och i stället säga vad de egentligen vill med beslutet och hur kommunen ensam ämnar föra Jomalabornas talan i framtida diskussioner med landskapsregeringen.
För just nu är det tydligt att de politiker som röstat för att gå ur inte ännu sagt var de upplever att själva grundproblematiken ligger. Annars hade de inte fattat beslutet rakt upp och ner, utan en större dialog med kommunförbundet och med motiveringen att kostymen är för liten.
