Det franska valet är ett val som för bara några månader sedan såg ut att vara avgjort, men nu ser ut att bli jämnare än vad man kunde förutse. På ena sidan står den sittande presidenten Emmanuel Macron. En president som har haft stora bekymmer med att ena det franska folket. En president som utsått mycket kritik och som beskylls för att sätta Europas intressen framför Frankrikes och med målet att skapa ett mer federalt Europa. Ett Europa som fortsätter bygga sin gemensamma framtid på axeln Tyskland–Frankrike, men där det även ska finnas utrymme för fransk protektionism.
Utmanaren Marine Le Pen är en politisk kameleont som de senaste åren parerat stora utmaningar. Samtidigt är hennes parti genom lån i de statskontrollerade ryska bankerna nära knutet till Vladimir Putins Ryssland och frågor har uppstått kring hur nära Ryssland Le Pen står när hon konsekvent vägrat fördöma Rysslands olagliga annektering av Krim.
Anton Nilsson, förste ersättare till Europaparlamentet, skriver i dagens Ålandstidning om att ingen av dessa kandidater är i linje med den Europapolitik som många av oss i Norden vill se. Att Macrons federala synsätt är utmanande, men att Le Pens förhållning till EU är än mer problematiskt. Antaganden som är helt riktiga och oroväckande i tider av instabilitet och rysk aggression.
Om Le Pen blir president kommer det EU vi i dag känner att utmanas i sin grund. Det är till och med möjligt att vi får se ett indirekt franskt exit ur EU. Detta då Le Pen vill se att fransk lag sätts över EU-lag och att Frankrike tar sig ur Schengensamarbetet. Vi kan då hamna i en situation där det europeiska samarbetet ruckas i sin grund. Där det kommer att vara svårt att finna enighet och hitta gemensamma vägar framåt. En utveckling som inte gynnar Europa utan leder till större splittring vilket i sin tur skulle spela ett allt mer aggressivt Ryssland rakt i händerna.
Må vara att Macrons syn på Europa och EU rimmar illa med den nordiska synen på europeiskt samarbete, men hans syn är ändå att föredra. Där ligger trots allt fokus på fortsatt samarbete och stärkt europeisk strategisk autonomi. En autonomi där Europa fortsätter bygga ett starkt gemensamt försvar, säkrar sin egen energiförsörjning och inte minst har en stabil ekonomi. Dessa ingredienser spelar väl i en tid där den europeiska säkerhetsordningen har satts ur spel.
Macron behöver utöver detta stärka sin roll på hemmaplan. Arbeta mer med hemmaopinionen och inte låta sig ryckas med för mycket i Brysselbyråkraternas dröm om ett federalt Europa. För det finns inte tillräckligt starkt stöd för en sådan tanke vare sig i Frankrike eller i övriga Europa.
Enligt de senaste sammanvägda opinionsmätningarna går Macron mot en seger med 55 procent mot Le Pens 45 procent. Det är betydligt jämnare än när de båda kandidaterna möttes 2017 – då Macron vann med 66 procent mot Le Pens 34 procent.
Däremot har opinionen snabbt vänt och bara för någon månad sedan var Le Pen, som sagt, helt uträknad och flera bedömare ansåg att valet redan var avgjort, men missnöjet med Macrons inrikespolitik är stort och kan leda till fler överraskningar på söndag.
Valet blir en nagelbitare. Oavsett vad vi tycker om kandidaterna och den politik de företräder så kommer den att påverka oss de kommande fem åren – på ett eller annat sätt. Så ställ in er på en jämn batalj mellan de franska presidentkandidaterna och räkna med att den franska presidenten kommer att ha en stor inverkan på hur Europa utvecklas de kommande fem åren.
