I en insändare av Peggy Eriksson (ÅF) i måndags väcktes frågan om att invigningstalet i årets Alandia Cup enbart hölls på finska. I en kommentar till Ålandstidningen i tisdagens tidning säger Alandia Cups turneringschef Rezgar Amani att vi måste visa respekt för talaren och att hen ska känna sig bekväm i att framföra talet på sitt eget språk.
Uttalandet är en ordentlig dikeskörning och visar på en stor kunskapslucka. För precis som Peggy Eriksson skrev i insändaren så är vi alla ansvariga för självstyrelsen och varje gång vi väljer bort svenskan underminerar vi grunden för densamma. Det väger mycket tyngre än en eventuell talares rätt att tala sitt modersmål vid en invigning av ett evenemang.
Det tåls att sägas att ingen skugga ska falla på Alandia Cup som evenemang eller på den enskilde talaren.
Alandia Cup är ett fantastiskt årligt återkommande evenemang och det är ett bra skyltfönster för Åland. Detta samtidigt som barn får komma samman och göra det de gillar allra mest – spela fotboll. Däremot är missen som organisationen gjorde inte acceptabel.
Åland brottas med språkliga utmaningar. Ålänningar diskrimineras dagligen och att få information, service men även lagförslag på svenska är långt ifrån givet. Det här är vardagen för väldigt många och våra politiker och tjänstemän arbetar hårt för att hävda Ålands lagliga rätt till vårt svenska språk.
Orsaken till den bristfälliga hanteringen av Åland och bristen på svenska går att finna i en mängd olika saker. Däremot är det rätt tydligt att en stor orsak till den rådande situationen går att återfinna i att det råder en stor okunskap bland många finländare gällande Ålands språkliga status och självstyrelse.
Därför investerar det åländska samhället, både den offentliga delen och den privata, stora summor pengar samt tid i att sprida kunskap om Åland. Varje tillfälle tas i akt för att få ut budskapet och därigenom stärka Åland och svenskans roll. Därför blir Alandia Cup fadäsen än värre när en bild ges till deltagarna att Åland är finskspråkigt.
Alandia cup kunde i stället ha tagit tillfället i akt och visa stolthet över att vara ett åländskt evenemang. Visa upp Åland som brobyggare mellan Sverige, Åland och Finland.
Genom att visa upp det unika med Åland hade man inte bara stärkt evenemanget genom att skapa en större berättelse än att bara vara ett sportevenemang – man hade även bidragit till att sprida bilden av Åland och på det sättet hjälpt till att stärka vår rätt till självstyrelse och svenska.
Organisationen behöver verkligen plocka upp spegeln och fråga sig vad man ska göra för att undvika att samma sak händer igen. Dessutom behöver man fundera över hur man kommunicerar samt vilken signal man sänder till andra språkgrupper.
För det tåls att poängtera att man, förutom att ha bidragit negativt till bilden av Åland som ett svenskspråkigt och självstyrt örike, även språkligen diskriminerat många åländska lag men även svenska, brittiska och estniska. Det kan inte ligga i organisationens intresse.
Peggy Eriksson summerade i sin insändare saken väldigt korrekt när hon konstaterar att det inte handlar om bagateller eller detaljer. Att det inte heller handlar om att se spöken. Det rör sig om en internationellt lagstadgad rätt till svenska som ofta är hotad. Det måste vi alla på Åland ta ansvar för även om man är evenemangsarrangör.
Daniel Dahlén
