Mönstret känns igen. Finnair får mer eller mindre ”monopol” på linjen Mariehamn–Helsingfors och plötsligt står Åland med ytterst bristfälliga förbindelser till Helsingfors. Förbindelser som är direkt avgörande för att det åländska näringslivet ska kunna upprätthålla kund- och leverantörskontakter.
För att råda bot på detta valde Åland för snart 17 år sedan att grunda en Ålandsbaserad flygresearrangör – Air Åland. Efter sju sorger och åtta bedrövelser tog den sagan slut 2018, men problemet som fanns innan Air Åland har nu dykt upp igen.
För att råda bot på problemet med sämre flygförbindelser till Helsingfors kommer landskapsregeringen inleda förhandlingar med Finnair. Det är ett bra initiativ av landskapsregeringen och infrastrukturminister Christian Wikström (Ob). Sättet Åland hanteras av Finnair är inte acceptabelt. Det får för stora konsekvenser på det åländska näringslivet och samhället i stort för att det ska kunna passera obemärkt.
Visserligen måste Finnair göra sina egna affärsmässiga bedömningar, men för Åland betyder förbindelsen mer än bara en rutt som ska generera vinst för Finnair.
Problemen var desamma innan Air Åland. Det fanns stora brister i trafiken och Finnair signalerade klart och tydligt sin irritation till det åländska näringslivet när Air Åland startade. Detta fastän man behandlat rutten mindre bra åren innan starten. Finnair och Åland har med andra ord alltid haft olika syn på behovet av trafiken. Åren med Air Åland var svåra för ägarna. Det var och är helt enkelt svårt att få lönsamhet i linjen. När Flybe gick ut stort med att man skulle börja flyga på Åland var det många privatpersoner som hoppades på låga biljettpriser och tätare trafik till Helsingfors.
Till en början infriades detta. Konkurrensen hårdnade då såväl Air Åland som Flybe skulle upprätthålla trafiken. Men säg den lycka som varar. Rätt snart stod det klart att Air Åland slutar flyga på Helsingfors och inte långt därefter försökte Flybe dra sig ur då deras hopp om massiv ökning av resenärer uteblev. Några affärsmässiga drag senare var Finnair tillbaka som ensam aktör på rutten Mariehamn–Helsingfors och problemen som vi hade innan 2005 kom sakta tillbaka.
Att bedriva flygtrafik på Åland är inte lätt. Grundunderlaget i form av befolkningsmängd är utmanande. Däremot är det direkt avgörande att vi har en regelbunden trafik såväl österut som västerut. Det behövs för att arbetsplatser och näringsliv ska kunna fortsätta ha Åland som utgångspunkt.
Visst pratar många om ett minskat resande och att flygtrafiken står inför stora utmaningar. Men samtidigt talar trender som närturism och elflyg för att Åland kan vara en attraktiv flygdestination i framtiden. För att lyckas krävs det dock ett nära samarbete med en intresserad flygoperatör.
Det är mycket bra att landskapsregeringen ryter till och har initierat diskussioner med Finnair samt representanter för Europa- och ägarstryningsministern Tytti Tuppurainen (SDP). Det behövs för att Åland ska hitta en långsiktig hållbar lösning gällande flygtrafiken. Däremot har Finnair mycket att bevisa när det kommer till förtroende för bolagets kapacitet att upprätthålla linjen på en för Åland hållbar nivå.
Frågan är sen om det går ihop med Finnairs affärsmässiga intressen? Det är långt ifrån säkert, och Åland kan bara drömma sig tillbaka till när frågan genom Air Åland var i åländska händer. Men det är historia och nu måste andra lösningar till. Oavsett om Finnair är med eller inte – kanske vi behöver hjälp av EU i form av ekonomiskt stöd för att lyckas upprätthålla trafiken på en för det samlade åländska samhället tillräcklig nivå.
