Otack är världens lön, sägs det, och kanske är det vad lantrådet Veronica Thörnroos tänker efter att ha läst finans- och näringsutskottets betänkande över landskapsregeringens (LR) budgetförslag. För efter det mest prövande år en landskapsregering ställts inför blev det en avslutning i form av en näsknäpp i en av lantrådets hjärtefrågor.
Men låt oss börja från början.
I torsdags firade landskapsregeringen Thörnroos ett år vid makten. Det började lite skakigt. Trots att man ägnat energi i regeringsförhandlingarna för att hitta en lösning som alla inblandade partier kunde leva med kring kortruttsfrågan (och i viss mån också kommunfrågan) blev det bråk. Såret i den moderata själen över att Centern, Obundna och Hållbart initiativ ville riva upp avtalet om elhybridfärjan och Gripöbron skapade oreda i regeringsleden redan i januari.
Debatten kring blivande talman Bert Häggbloms (Ob) inblandning i den omtalade ”bulvanaffären” gjorde inte livet lättare för lantrådet. Och själv valde hon den sällan framgångsrika vägen att helt avsäga sig allt ansvar i frågan.
Sedan fick regeringen mer politiskt fast mark under fötterna, paradoxalt nog blev marken fastare ju längre in i coronakrisen vi kom.
Veronica Thörnroos ledarskap växte i takt med att antalet direktsända presskonferenser och kriser ökade.
Men sin utbildning inom katastrof- och akutsjukvård växer uppenbarligen lantrådet när kriserna avlöser varandra och många vänder sig till henne för vägledning.
Möjligen kan man ha invändningen, vilket påpekats av personer med insyn i regeringsarbetet, att allt för mycket hamnat på lantrådets bord under pandemin. Ditforslat av andra, eller lantrådet självt.
Icke desto mindre har Veronica Thörnroos med all önskvärd tydlighet varit den som styrt landskapet i dess svåraste tid. Det har givit henne ett uppsving i opinionen, och det har – vilket förmodligen är viktigare för hennes uppdrag – gjort att hon stärkt sin ställning inom Centern.
När den akuta fasen tycktes mattas av under den tidiga hösten och LR i stället koncentrerade sig på budgetarbetet kom dock ett par missar som man nu får lida för.
Hur, när och varför finansminister Torbjörn Eliasson (C) och lantrådet Veronica Thörnroos bestämde sig för att klämma till med att man ville ha en lånefullmakt på 77 miljoner euro – i stället för de 60 miljoner som lagtinget godkände i september – och en bro över Prästösund får vi kanske aldrig veta.
Men vittnesmålen från regeringsbänkarna i lagtinget är tydliga: det var inget beslut som förankrades i lagtingsgrupperna förrän ledamöterna ställdes inför i praktiken fullbordat faktum.
Kanske var det brådska, kanske var det slarv. kanske var det ett missförstånd. Eller – kanske var det en känsla av att har man ridit ut en svår storm och att man kände att man hade mandat att ta beslut lite utanför boxen?
Det var ett misstag rent politiskt av LR att inte förankra besluten bättre, och det väckte en irritation och en känsla av att man blivit överkörda i regeringsblocket i lagtinget.
Och nu får man betala priset. Det är inte speciellt högt i det verkliga livet. Behöver landskapet låna 17 miljoner till kommer LR att få göra det. Och en bro över Prästösund kan säkert bli aktuell igen senare.
Men för en landskapsregering är det en nesa, ett nederlag och en – åtminstone smärre – förödmjukelse att de egna företrädarna i finans- och näringsutskottet gör tummen ned och läxar upp LR.
I sitt betänkande räknar utskottet upp en lång rad analyser och redovisningar som behöver ingå i budgeten innan man kan godkänna att LR får ta mer lån. Det är ett underkännande av framför allt LR:s hållning gentemot, och information, till lagtinget.
När det gäller Prästösundsbron är den officiella förklaringen till att man stryker de 100.000 som budgeterats för en utredning nästa år att man ska spara in på allt onödigt. Men det är ofrånkomligt att tanken dras till att det är en personlig markering gentemot lantrådet.
En bro över Prästösund har varit ett av Veronica Thörnroos hjärteprojekt i flera år. Redan i den förrförra landskapsregeringen, där Thörnroos som infrastrukturminister lade fast planerna för kortrutten, var bron central. Hon har sedan återkommit till den i lagtingets debatter gång på gång.
Om finansutskottet ville spara 100.000 euro hade det varit lätt att hitta dessa pengar på andra håll, men man valde att skrota lantrådets favoritprojekt.
Trots den ovälkomna julknäppen går Veronica Thörnroos stärkt ur krisåret 2020. Men hon gör rätt i att, när julhelgen så ger möjlighet, reflektera över hur hon ska bygga starkare band till regeringskoalitionens lagtingsgrupper. Hösten har inte varit den bästa ur det hänseendet, och frågan är hur stort tålamodet är om den bristfälliga kommunikationen består.
Det vore smart av lantrådet att gjuta olja på de vågorna, för det finns andra områden där hennes ledarskap kommer att prövas. Kanske redan i budgetdebatten i veckan, till exempel i frågan om fiskodlingar.
