Ingen kan invända mot att vi behöver så effektiva verktyg som möjligt för att hindra sexuellt utnyttjande av barn. Internet har revolutionerat alla typer av informationsöverföring. För den som bara letar är det inte speciellt svårt att med en vanlig webbläsare hitta barnporr och andra avbildningar av illegala sexuella övergrepp, även i den öppna delen av nätet. Ännu värre och mycket mer ligger dolt bakom fejkade ip-adresser och långa serverkedjor på det så kallade darkwebb.
Lättillgängligheten göder det redan enorma problemet. 2021 rapporterades nästan 30 miljoner fall av övergrepp mot barn i Europa, en ökning med över 30 procent jämfört med året innan.
Problemet är alltså akut och enormt.
För att komma åt detta har EU-kommissionär Ylva Johansson presenterat det lagförslag som kallas chat control 2.0. ”Jag vill göra det jävligt svårt för pedofiler,” som hon uttryckte det för ett år sedan.
Lagförslaget går i korthet ut på att all information som går via chattar, mejl, filöverföring och nättjänster ska kunna övervakas och analyseras i jakt på övergreppsmaterial på barn. Direkta konversationer ska också kunna analyseras automatiskt för att se om en pedofil är i färd med att grooma ett barn.
Den här typen av bred digital avlyssning är visserligen redan verklighet i stora delar av världen, men görs i hemlighet av nationella säkerhetstjänster, till exempel i USA som jagar terrorister eller Kina som jagar dissidenter. Men nu vill alltså EU-kommissionen upphöja massövervakningen till europeisk lag.
Delar av förslaget är vettigt. Appbutiker ska tvingas vidta åtgärder för att minska risken för att barn laddar ner appar som ökar risken för att de utsätts för grooming. Bolagen bakom de stora chattjänsterna som exempelvis Meta och dess Messenger föreslås bli skyldiga att göra en bedömning för risken att deras tjänst används för sexuella övergrepp innan den erbjuds allmänheten. Vilket är en välbehövlig reglering då de kommersiella aktörerna hittills inte visat något intresse för att ta socialt ansvar om det riskerat att gå ut över profiten.
Men förslaget innebär alltså också att apptillverkarna ska bygga in bakdörrar för avlyssning i sina appar för att möjliggöra övervakningen. ”Instagram, Whatsapp och allt vad bolagen heter ska således tvingas inleda en massövervakning i gigantisk skala. Kryptering som vi känner den kommer inte längre att fungera”, som Aftonbladets rättspolitiske kommentator Oisín Cantwell skriver i en kommentar den 31 mars .
Risken är uppenbar att oskyldiga användare kommer att pekas ut som misstänka för barnpornografibrott på felaktiga grunder då algoritmerna flaggar mormors bilder på badande barnbarn. Erfarenheterna av trubbiga så kallade porrfilter förskräcker med sitt blockerande av informationssidor om anatomi eller homosexualitet.
Rätten till privatliv och privat kommunikation är grundläggande i en rättsstat. Bara vetskapen om att man är övervakad hämmar möjligheten att föra ett personligt samtal även för den som vet att den inte har någonting att dölja. Risken är dessutom överhängande att den här typen av övervakningsverktyg missbrukas av totalitära regimer. Den totalitära Viktor Orbán som målmedvetet vingklippt rättsstaten i Ungern, skulle kunna övervaka oppositionspolitikers chattkonversationer under förevändningen att man bara undersöker om det förkommer prat om sexuella övergrepp på barn.
Dessutom riskerar lagens grundsyfte urvattnas då trafiken på Darkweb inte låter sig övervakas så enkelt.
Helt klart behöver rättssamhället effektiva verktyg för att bekämpa brottsligheten. Men allmän digital massövervakning är att gå för långt. Det är detsamma som att förse polisen med allmänna stående husrannsakningsrättigheter som tillåter hembesök och genomletning var som helst, när som helst.
Petter Lobråten
tel: 26 633
