Den förra landskapsregeringen (LR), med kansliminister Nina Fellman (S) i spetsen, kämpade och slogs för en kommunreform som skulle göra Ålands nuvarande 16 kommuner till fyra. Men när man inte lyckades sy ihop lagpaketet tillräckligt väl för att genomföra den tänkta tvingande slutfasen av reformen insåg de allra flesta att loppet var kört.
Anledningen till att de dåvarande regeringspartierna satte väldigt mycket på ett kort var de flesta överens om då, och är det fortfarande: många av kommunerna har det mycket kämpigt ekonomiskt.
Regeringen Katrin Sjögren (Lib) med Lib, MSÅ och S konstaterade att allt för många kommuner i allt för stor utsträckning var beroende av landskapsandelarna och till allt för liten del bars av de egna inkomsterna. För att trycka på kommunerna mot en reform valde man att därtill skära ned på andelarna ytterligare. Utöver detta ökade också kostnadstrycket på kommunerna genom ny lagstiftning inom socialvård och skola.
Men sedan kommunreformen föll har ingen debatt förts om vilka alternativ det finns för att stärka kommunernas bräckliga ekonomier.
Inte förrän nu.
Först presenterade den arbetsgrupp som studerat den åländska ekonomin, under ledning av de politiska veteranerna Roger Jansson (MSÅ) och Mats Perämaa (Lib) och professorerna Göran Djupsund och Edvard Johansson, den första delen av sitt arbete. I den konstateras bland annat att det går att spara miljoner genom en omorganisering av bland annat vägunderhåll och fastighetsfrågor.
I måndags kastade sedan Christian Dreyer, kommundirektör i Jomala, vad han själv såg kunde vara en brandfackla. I sitt inlägg i Facebook-gruppen ”Åland Ekonomi” skriver han: ” Enligt många, både politiker och andra, är kommunalförbunden kostnadsdrivande och ingen tar riktigt ansvar för dem eftersom ägandet är så avlägset. Borde man inte föra upp en diskussion om det här och börja vidtaga åtgärder?”.
Svaren och kommentarerna till inlägget blev många, och i de allra flesta fall både sakliga och intressanta.
Månne är det nu det händer, månne finns det nu en grund för en ny, och mer saklig, diskussion om hur kommunerna ska organiseras i framtiden? I diskussionen om kommunreformen spann debatten snabbt iväg och handlade väldigt mycket mer om känslor än om sakliga argument för eller emot. Mycket beroende på att LR inte kunde presentera siffror på hur mycket en kommunreform skulle kunna spara, eller ens om den skulle spara något alls.
Nu har vi dels arbetsgruppens uppskattningar och beräkningar på vad en reformering av ett par kommunala områden skulle kunna ge. Dels har vi Christian Dreyers brandfackla där han föreslår värdkommun som alternativ till den, i hans ögon, kostnadsdrivande kommunförbundsvariant Åland allt som oftast landar i.
Båda dessa händelser ger en öppning till en nystart för diskussionen om en omstrukturering av det kommunala fältet. Den nuvarande regeringens mantra om att den ska stötta alla som vill gå samman, och att man ska införa en kriskommunlag är bra, men långt ifrån tillräckligt.
Åland behöver struktureras om. Verksamheter ska inte bedrivas bara för att de alltid har gjort det, speciellt inte när pengarna tryter. Men Åland behöver heller inte hänga med i varje lagsväng som Finland tar, utan kan hitta egna, mer anpassade och mer kostnadseffektiva lösningar för Åland utan att den totala servicenivån behöver försämras.
Men det måste föras en vuxen diskussion kring frågorna.
Och vi behöver vuxna politiker som både kan ta och ge i en sådan diskussion. Politiker som ser att de har mer att vinna på att hitta lösningar som förbättrar, än som är rädda att förlora röster på förändring.
Arbetsgruppen och Christian Dreyer har båda slängt in brandfacklor i en debatt som nästan helt falnat, men som borde flamma het.
Låt dessa facklor lysa starkt i en nytändning för diskussionen om hur Åland ska rädda det kommunala fältet utan att det måste till krislagar som tvingar fram lösningar ingen egentligen vill ha.
Jonas Bladh
