I både Finland och på Åland diskuteras det sjunkande födelsetalet. Rapport efter rapport visar att fler väntar längre med att bilda familj, eller helt enkelt inte skaffar barn.
För två decennier sedan betraktades vår del av världen som en förebild inom familjepolitik. Föräldraledighet, barnomsorg och mödravård var i världsklass, och vi såg ut att ha hittat en balans mellan karriär och familj. 2010 fick en kvinna i genomsnitt två barn, nu har det kraschat till drygt ett – en historiskt låg notering.
Vad har egentligen hänt? Svaret handlar inte bara om politiska strukturer, utan om ett kulturellt och psykologiskt skifte där synen på familjebildning och livsval har förändrats.
För många unga i dag ses familj inte längre som en självklar del av vuxenlivet. Den kommer ofta sist, efter utbildning och karriär, och ses snarare som en ”komplettering” till en redan färdig livsplan. Samtidigt finns det en orealistisk förväntan på att kvinnor ska kunna göra allt: vara framgångsrika, utbildade, och samtidigt perfekta mammor.
Det extremt låga födelsetalet är ett nytt och komplext problem som saknar enkla lösningar. Små justeringar i familjepolitiken räcker inte, en djupare omvärdering krävs för att kunna vända trenden.
Det finns de som argumenterar för att en minskning i befolkning är bra för miljön. Men låga födelsetal är ett långsiktigt problem och klimatförändringar är något som måste hanteras här och nu. I det långa loppet leder de nuvarande födelsetalen till en drastisk befolkningsminskning, med stora utmaningar längs vägen. Samhället kommer att brottas med växande svårigheter att försörja en åldrande befolkning, samtidigt som det skapar nya sociala och ekonomiska problem.
Det behövs ett mer öppet samtal om fertilitet, där unga människor får den kunskap som krävs för att fatta medvetna beslut om familjebildning. Många unga förstår inte hur starkt fertiliteten påverkas av ålder, och att vänta för länge kan leda till konsekvenser som ofta blir tydliga först när det är för sent. Biologin är obeveklig, och det är viktigt att denna verklighet lyfts fram – inte för att skapa stress eller skuldkänslor, utan för att ge unga kvinnor möjlighet att göra informerade val. Det handlar om att planera för framtiden och förstå kroppens egna förutsättningar, utan att det ska bli ett hinder för att skapa det liv man önskar.
Det är också avgörande att arbetsgivare och samhället skickar rätt signaler. Att bilda familj eller ta föräldraledighet får inte betraktas som ett hinder för yrkesmässig utveckling. Alla, oavsett kön, ska kunna göra karriär utan att behöva oroa sig för att familjeliv och karriär ska stå i konflikt med varandra.
Det handlar inte om att samhället ska styra kvinnors livsval, utan om att uppmuntra en livsrytm som faktiskt fungerar.
Den nuvarande mallen, som får de kvinnor som vill ha barn att skjuta upp familjebildning tills det är för sent, är ohållbar. Resultatet blir en utbränd generation som slits mellan familjeliv och karriär, på villkor som inte stämmer överens med deras livsfas.
Varför inte ge kvinnor möjligheten att följa sin biologiska klocka, snarare än att alltid skjuta upp barnafödande på grund av karriärens krav? Tänk en framtid där kvinnor inte behöver stå i valet och kvalet mellan karriär och familj. Där de får sina barn när de är som mest fertila, för att sedan kunna satsa på sin karriär när barnen blivit äldre. Det skulle inte bara gynna individen, utan hela samhället.
Linda Blix
tel: 26 637
