Från och med den 1 september i år behöver alla varor som levereras över skattegränsen mellan Åland och Finland deklareras elektroniskt.
På pappret låter det relativt enkelt då deklarationen kan lämnas in på förhand eller senast vid ankomst eller avgång över skattegränsen. Det har dock visat sig vara ett riktigt härke och många åländska företag har sedan införandet den 1 september fått gå en byråkratisk holmgång med blanketter och deklareringar till höger och vänster.
Att skattegränsen medför mer arbete för många landbaserade näringar och för många enskilda individer är ingen nyhet. Det är heller ingen nyhet att Åland behöver skattegränsen för att upprätthålla skatteundantaget. Däremot börjar den byråkratiska börda skattegränsen medför bli direkt orimlig och något syfte med den omfattande byråkratin är svår att finna. Dessutom är kostnaderna för hanteringen orimliga för det lilla åländska företaget.
Inte nog med att byråkratin och administrationen kring skattegränshanteringen är tung att bära för våra åländska företag. Allt förvärras ytterligare av det faktum att ansvariga myndigheter i form av Tullen och Skatteförvaltningen är otydliga i sina instruktioner och lämnar instruktioner som står i strid med varandra. Allt beroende av vilken tjänsteman du för tillfället råkar tala med.
Landskapsregeringen, i sin tur, jobbar på flera fronter för att hitta lösningar men mycket hopp kan inte sättas vid det arbetet. Resultaten av landskapsregeringens tidigare insatser på området talar tyvärr inte för någon snabb lösning.
Problemet med skattegränshanteringen är att frågan borde lösas på politisk nivå mellan Helsingfors och Åland. Inte på någon tjänstemans skrivbord hos Tullen eller Skatteförvaltningen. För egentligen skulle man kunna komma väldigt lindrigt undan i hanteringen av skattegränsen. Det enda som behöver säkerställas är att momsen blir deklarerad. Inget annat. All annan byråkrati är överflödig.
De nya regelverken gällande skattegränshanteringen är således förödande för många åländska företag. Det i sin tur påverkar Åland i en större bemärkelse än vad vi kan tro. Våra företag mister konkurrenskraft, vi får dyrare varor på Åland som i sin tur kan påverka Ålands attraktionskraft negativt när det kommer till in- och återflyttning. Landskapsregeringen måste därför prioritera frågan ytterligare och driva den på politisk nivå.
Innan landskapsregeringen når en politisk uppgörelse med Helsingfors borde landskapsregeringen starkt överväga hur Åland Post, för en ytterst symbolisk summa, tills det att en mer hållbar lösning nåtts, kunde lätta den administrativa börda många företag nu upplever. För problemet är ett för allvarlig hot för åländska företag för att lämnas enbart i händerna på några myndigheters tjänstemän. Så allvarlig är situationen för många av de åländska småföretagen. De behöver hjälp och de får inte lämnas ensamma med frågan. Det gynnar ingen.
