”Porr visar och lär hur man ska göra. Min kille har börjat tjata, han vill att jag ska göra sådant som jag inte vill. Om jag nekar kallar han mig för taskiga saker. Han pratar ofta om vad han har sett i porren, vilka han har legat med och vad andra tjejer har gått med på”.
Orden kommer från en ung åländsk tjej som har valt att dela sina tankar i en sociala medier-kampanj av Rädda Barnen och Fältarna i deras projekt ”Prata om porr”.
Flickan är inte ensam, en annan person skriver: ”Killen jag dejtar pratar om jävligt grova saker som han vill göra med mig och att han vill täcka mitt ansikte med kroppsvätskor. Jag vågar inte säga nej eftersom det känns som jag lurar honom”.
Fältarna Linus Åkerholm och Annika Humell berättade om ”Prata om porr” och citerade åländska ungdomar under Ålands feministparaplys metoo-arrangenmang i tisdags.
Ännu flera exempel lästes upp som inte kan klassas som något annat än sexuella övergrepp. Att det här sker bland unga på Åland är helt oacceptabelt.
Många föräldrar tycks leva i det blå. I alla fall om man ska tro förra årets undersökning om ungdomars porrvanor som visade att 70,1 procent av dem konsumerar porr. Samtidigt svarade 75,6 procent av föräldrarna att de inte tror att deras barn gör det.
Fältarna vittnar om att de möter barn som säger att de ser våld på nätet, att det är vardagsmat, men att ingen vuxen gör något.
Dagens porr innehåller grova skildringar med verklighetstrogna våldsinslag och kvinnoförnedring. Sådan pornografi kan ha skadeverkningar, särskilt för unga killar utan tidigare sexuella erfarenheter. Forskning visar att det finns samband mellan konsumtion av porr bland pojkar och män, och sexistiska attityder mot kvinnor.
Den svenska debatten har rasat efter att barnmorskor på ungdomsmottagningar i höstas slog larm om att allt fler unga kvinnor pressas till ”hårt sex” och söker vård för sår i underlivet och smärta vid samlag.
Detta väcker starka känslor av ilska och frustration. Från olika håll ropas det högt om förbud, censur och krav på lagstiftning mot nätporr – men är det verkligen rätt väg att gå?
Om det finns någonting som historien har lärt oss är det att censur och förbud aldrig är lösningen på problem. Att demonisera all pornografi skulle vara kontraproduktivt och leda till att människor hittar omvägar. Dessutom är förklaringen bakom sexistiskt och våldsamt beteende ofta mer mångbottnat och kan bero på flera olika faktorer.
Angreppssättet bör inte vara förbud utan information. Pornografi är ett laddat och tabubelagt ämne men vi måste våga ha ett öppnare samtal. Det är dags för vuxna att ta av skygglapparna och börja prata med ungdomar om sex och normer.
Det finns ett stort behov av mogna vuxna som har förmåga att både problematisera och diskutera objektivt. Förbättrad sexualundervisning i skolan kan absolut vara ett alternativ och alla skolor på Åland bör se till att de kan erbjuda likvärdig kunskap i ämnet. Alla som kommer i kontakt med elever i åldrarna 12-18 år ska vara rustade för det.
Lika viktigt är det att nå föräldrarna, varför inte ta upp det som en punkt på kommande föräldramöten?
”Prata om porr”-projektet är tvåårigt och går nu in i sin andra halva. Men det finns mycket kvar att göra, inte minst en kartläggning av det brottsliga våldet som unga tjejer signalerar. Undersök möjligheten att förlänga projektet, eller allra helst göra det permanent.
Barn och ungdomar på Åland ska slippa få sin syn på sexuella relationer präglad av våldsskildringar. De ska lära sig skillnaden på sex i porrfilmer och sex i verkligheten.
Att lära sig hur sex går till från porrfilm är en lika dålig idé som att lära sig köra bil från ”Fast and the Furious”, för att citera den brittiska komikern och samhällsdebattören Jameela Jamil.
