Så här års strömmar det in ansökningar om sommarjobb till olika företag, myndigheter och organisationer. Främst handlar det om ungdomar som vill få in en fot på arbetsmarknaden. Vissa är helt utan arbetslivserfarenhet, andra vill prova på något nytt. Vissa har just och just fyllt tonåring medan andra är klara med sina studier och ska ut i arbetslivet mer permanent.
Oberoende vad är det här personer som lägger ner stor möda och mycket arbete på att formulera ett trevligt personligt brev, sätta ihop ett cv och kanske också bifoga arbetsprover. Som sökande måste man lägga ned tid på sin ansökan för att inte ratas i första gallringen. Ju fler jobb man sökt – och haft – desto enklare är det förstås att veta vad en rekryterare söker efter och värdesätter.
När ansökan väl är ivägskickad är det bara att vänta. Och den väntan kan vara lång!
Men många väntar förgäves. Förbluffande ofta är det alltså bara tyst. Inget besked om att ansökan tagits emot, ingen information om hur rekryteringsprocessen fortskrider, och än mindre ett besked om att arbetet gått till andra sökande.
Det här är otroligt oproffsigt.
Och samtidigt oerhört korkat.
Vi vet att vissa branscher har svårt att hitta personal. Hur kan det då komma sig att företag inte ens bryr sig om att svara de ungdomar som söker jobben som utannonseras? Borde man som arbetsgivare inte vara oerhört mån om att förmedla en positiv bild av arbetsplatsen för att öka chanserna att säkra arbetskraft framöver – även om den sökande inte är lämplig just nu? Ska man inte vara stolt över att man är så pass intressant att folk vill jobba med en? Varför rider man inte vidare på den vågen?
Det är helt och hållet obegripligt.
Det finns så många fel i det är agerandet. För det första är det oartigt gentemot den som söker, att skicka ett tackmejl är ärligt talat inget stort projekt, det går fort. Det handlar kort och gott om vanligt folkvett. Och om skörden av ansökningar är oöverstigligt stor kan man automatisera processen.
För det andra förmedlar man ofrånkomligen en negativ bild av sin arbetsplats, och de som sökt kanske aldrig söker igen. Och kom ihåg: ryktet går. Ungdomar pratar med varandra, de pratar med sina föräldrar, de pratar kanske med andra vuxna. Är det verkligen så bra för affärerna?
Någon gång ska de här ungdomarna ut i arbetslivet på riktigt. Vi vill förstås att de ska stanna på, eller återvända till, Åland efter avslutad utbildning. För vi behöver dem! Vi behöver nya idéer, oförstörda hjärnor, vi behöver unga människor som fortsätter bygga det här samhället. Åland behöver helt enkelt arbetskraft. Annars stannar hjulen.
Det är så enkel matematik.
Att söka sommarjobb är både tidskrävande och nervöst. Därför måste också de som rekryterar lägga lite extra krut på sitt bemötande. Visa uppmuntran i stället för att ignorera. Kom ihåg att just du kanske är den första kontakt ungdomarna får med arbetslivet. Ta vara på det.
Vuxenvärlden sätter faktiskt agendan här.
Vi ska vara tacksamma för att ungdomarna vill jobba med oss. Med den tanken i bakhuvudet kommer man långt.
Sandra Widing
tel: 26697
