De senaste veckorna har den amerikanska politiken fallit till sin allra lägsta punkt, och frågan är om landet alls längre kan enas och helas. Hetast av de senaste frågorna är, förstås, den om huruvida Joe Biden är kapabel att tjänstgöra en andra mandatperiod som president eller om han borde hoppa av sin kandidatur och ge plats åt någon annan. Men vi återkommer till det om en stund.
Först måste nämligen ett annat ämne avhandlas, nämligen Högsta domstolens utslag i frågan om huruvida presidenten är immun mot åtal eller inte. Frågan har aktualiserats genom åtalen mot Donald Trump – framför allt kring hans inblandning i stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021.
HD:s konservativa majoritet slog nyligen fast att presidenten har absolut immunitet i frågor som tillhör kärnan i hens uppdrag, som att styra över militären eller benådningar av dömda. Men också att presidenten kan ha immunitet i andra beslut hen tar i tjänsten, däremot inte i beslut som tas av presidenten som privatperson. (Gränsen mellan de två senare kategorierna ska nu utredas av lägre instans.)
Exakt vad HD:s beslut de facto kommer att innebära är oklart men kritiken mot beslutet har varit mycket hård. En av domstolens liberala domare, Sonia Sotomayor, skrev i sin avvikande mening att majoriteten nu skapat en kungamakt i USA. Liknande tongångar har hört av många andra kritiker som menar att domstolen ställt presidenten över lagen.
Det märkliga i beslutet är också att flera av de konservativa domarna själva, i de utfrågningar som föregick deras utnämningar till domstolen, konstaterat att ingen står över lagen. HD:s ordförande, John Roberts, konstaterade exempelvis inför kongressen 2005: ”Jag anser att ingen står över lagen i vårt system, och det inkluderar presidenten”.
Nu, när republikanen Trump riskerar åtal, låter det annorlunda.
Så till själva presidentvalskampanjen. Efter sin genomusla insats i debatten mot Donald Trump har kritiken mot och ifrågasättandet av Joe Bidens förmåga att dels vinna valet, dels klara av en mandatperiod till, växt till stormstyrka.
I skrivande stund har en handfull demokrater i kongressen uppmanat presidenten att stiga åt sidan, och fler väntas gör detsamma när ledamöterna återvänder till Washington efter nationaldagsfirandet.
Själv står Biden på sig och menar att han har stöd, att opinionsmätningarna inte stämmer och att han har vad som krävs. Det är uttalanden som låter allt mer desperata, alternativt naivt drömmande. Hans insats i debatten var så usel att det är mycket svårt att se hur han ska kunna återupprätta förtroendet för sin kandidatur.
I kulisserna, skriver amerikansk media, jobbas det för att byta ut Biden mot vice president Kamala Harris. Trots att hennes förtroendesiffror är låga och att hennes tid som vice president inte imponerat, ses hon som den enda som snabbt kan mobilisera både kampanjarbetare och samla in pengar i tillräcklig omfattning för att ha en chans mot Trump.
Den kommande veckan lär bli avgörande för demokraternas chanser att vinna valet.
Donald Trump, å andra sidan, har hållit sig ovanligt lugn och timid. Kanske har de republikanska strategerna kommit till slutsatsen att kaoset hos demokraterna sköter jobbet åt Trump utan att han behöver lägga sig i röran, och det är en rimlig inställning.
Kanske är det också smart av den tidigare presidenten att inte synas allt för mycket just nu då också han fått stark kritik efter debatten. Vid över 20 tillfällen ljög han nämligen om sakernas tillstånd under debatten, och även om skandaler och lögner sällan har någon effekt på Trumps förtroendesiffror, tjänar taktiken att ligga lågt hans sak.
Tillståndet i världens mäktigaste land gick från dåligt till katastrofalt de senaste veckorna, och klyftorna i samhället bara växer. Nu kan presidenten, enligt HD, göra som han vill – och valet vem som får den kungamakten de kommande åren står mellan en kandidat som upplevs som både förvirrad och trött och en som inte tycks kunna sluta ljuga.
May God save the United states.
Jonas Bladh
