Inför valet 2019 stod frågorna om kommunernas finansiering i stort fokus. Flera av de åländska partierna utlovade mer pengar till kommunerna och i samma veva dog även frågan om en åländsk kommunreform.
Det har dock suttit hårt åt, men i torsdagens tidning lovar finansminister Roger Höglund (C) mer medel till de åländska kommunerna. Pengar som de åländska kommunerna välkomnar, men som inte löser deras långsiktiga utmaningar i form av demografiska prövningar och ökade krav på service.
Det pyr runt om på den åländska landsbygden. Såväl Centern som Obunden samling gick till val med löften om mer medel till kommunerna. Löften som inte har infriats, men som enligt finansministern nu är på gång. Detta efter att kritik även kommit från de egna leden och växt sig allt starkare. Det har gått så långt att rykten om bildandet av ett nytt parti har florerat och intressenter från olika sfärer har suttit ner för att diskutera start av ett nytt parti. En konstellation som skulle ha som främsta uppgift att ta tillvara de åländska glesbygdskommunernas intressen.
Av allt att döma blir det i dagsläget inte något nytt parti, men däremot har hoten om ett sådant satt sina spår. För såväl Centern som Obunden samling har inte råd att gå vilse i frågan om kommunerna. Inte då båda partier är starka på den åländska landsbygden och dessutom har sitt ursprung där, men inte minst är beroende av röster från den åländska landsbygden.
Även om kommunerna får mer pengar så stannar inte problemet där. Enligt uppgifter till Ålandstidningen kan det röra sig om tre till fyra miljoner euro extra till de åländska kommunerna, men dessa medel kommer bara att värma en liten stund.
Med en åldrande befolkning och en minimal in- och återinflyttning så brottas kommunerna med själva grundfinansieringen – skatteintäkterna. Det blev inte minst klart och tydligt när Lumparland tidigare i år slog larm om att man inte kommer att ha råd att betala räkningarna från Kommunernas socialtjänst. Så mer landskapsandelar är förvisso bra – men problemet är större.
I samma veva som landskapsregeringen genom tilläggsbudgeten ser ut att infria sina löften om mer pengar till kommunerna reser sig andra frågor. Hur ska detta finansieras? Var ska nedskärningar ske för att möjliggöra mer pengar till kommunerna? Med en orolig omvärld med stigande priser och där till exempel bara höjda bränslepriser kan medföra ökade kostnader för landskapsregeringen med närmare en miljon euro i året så blir frågorna väldigt centrala.
Samtidigt har vi under flera år sett en permanent oförmåga hos det offentliga Åland att skära i utgifterna och nya kostnadsposter tillförs kontinuerligt. Med detta sagt höljs frågan om finansieringen av kommunerna än så länge i dunkel, men vi får säkert mer information när tilläggsbudgeten kommer. Vi får då hoppas att finansieringen inte sker genom lån. För att låna till drift är något som Åland ska hålla sig långt borta ifrån. Detta då lån kräver en stor inflyttning eller en stor tillväxt för att Åland ska kunna betala tillbaka dem – och i skrivande stund ser vi varken en inflyttning eller en tillväxt av den dignitet som skulle möjliggöra ett stort lån.
I det stora är frågan om kommunernas finansiering bara en diskussion om omfördelning av medel inom den offentliga sektorn – pengarna tas trots allt ur samma skattebetalares ficka.
Samtidigt har frågan om kommunernas framtida verksamhet mer eller mindre hamnat utanför den offentliga debatten. Åland skulle behöva en mer intensiv debatt som fokuserar på olika typer av lösningar, men även servicenivåer. För som det är just nu sticker många ner sitt huvud i sanden och hoppas på att kommunernas utmaningar bara ska försvinna. På samma gång återfinns det ute hos kommunerna många tjänstemän som oroar sig för hur dom ska få kommunens verksamhet att gå ihop. Visst blir det kortsiktigt bättre med mer pengar, men mer krävs än att strössla medel innan vi åter kan se livsfrodiga åländska kommuner. Kommunernas framtid måste debatteras, men denna gång med ett fokus på servicenivåer och uppgifter.
Daniel Dahlén
