Nästa vecka gör lagtinget uppehåll en månad. Det brukar slentrianmässigt kallas för vedhuggarlovet. En vecka i maj är arbetsfri enligt lagtingskalendern, och lite före midsommar inleds sommaruppehållet som sträcker sig till månadsskiftet augusti-september. I oktober är det dags för det som tidigare kallats skördeuppehåll. Lagtingsåret börjar på nytt den första november och, med uppehåll för jul- och nyårshelgerna, sammanträder då lagtinget till slutet av januari.
Nej, den här ledaren ska inte handla om hur lagtingsåret är uppbyggt, den diskussionen har förts många gånger men uppenbarligen anser tillräckligt många ledamöter att det inte är nyttigt för det åländska parlamentet att ha arbetstider som är jämnare fördelade över året. Den ska inte heller handla om att ledamöterna borde jobba heltid eftersom att vara invald i parlamentet inte är detsamma som att ha ett vanligt arbete. Det är ett förtroendeuppdrag, och ytterst är det väljarna som avgör om ledamoten fullgjort sitt uppdrag eller inte.
Den här ledaren handlar i stället om vad ledamöterna gör med den tid som finns avsatt för arbete i plenum och i utskott och hur de utför den. Tyvärr vet vi inte till fullo hur arbetet går till eftersom det ack så viktiga utskottsarbetet inte är offentligt. Vi vet inte ens hur många ledamöter som deltar i mötena, vilket förstås gör det svårt för medborgarna att ta ett underbyggt beslut i vid valurnorna.
Det vi kan ta reda på är hur många behandlingar lagtingets tre utskott genomför, och hur många ärenden som blir liggande i inkorgen hos varje utskott. Genom detta kan man sedan dra slutsatser om hur mycket varje utskott arbetat.
Och det är här det blir intressant.
Läget just nu är som följer. I social- och miljöutskottet finns just nu två öppna ärenden. Det äldsta är en åtgärdsmotion från Liberalerna med en uppmaning till landskapsregeringen (LR) att utvärdera det hälsofrämjande arbetet på Åland. Det andra är ett medborgarinitiativ, undertecknat av mer än 1.000 ålänningar, om att förbjuda fyrverkerier för att skydda djuren. Det lämnades in 10 juni i fjol.
I lag-och kulturutskottet finns i skrivande stund sju öppna ärenden. Två är lagförslag från landskapsregeringen, ett är en motion från Moderaterna om att man ska få fira skolavslutningar i kyrkan. De fyra övriga är skrivna av oppositionen och den ”yngsta” av dem lämnades in 3 december 2020.
Sämst i klassen är dock finans- och näringsutskottet. Där ligger, innan fredagens budgetmotioner togs in i utskottets rullor, elva ärenden. Alla utom ett är från oppositionen och det senast inlämnade av dessa ankom utskottet den 28 april i fjol. De elfte ärendet är landskapsregeringens meddelande om storskalig vindkraft norr om Åland, det projekt som LR framhåller framför andra som stommen i klimatpolitiken. Det har legat hos FNU sedan 3 maj 2021.
Att det ser ut på detta sätt är inget nytt för det här lagtinget, eller den här lagtingsmajoriteten. Ärenden blir varje mandatperiod liggande i utskotten eftersom majoriteten inte vill ta upp dem, och när det fjärde lagtingsåret avslutas inför valet, då avskrivs alla öppna ärenden. Motionerna hamnar alltså i soporna.
Det är praxis, och så brukar det gå till.
Men bara för att det är så det brukar gå till innebär ju som alla rimligt mogna människor vet inte att det måste fortsätta att gå till på det sättet. Tvärt om vore det förtjänstfullt för våra folkvalda att respektera varandra – och de väljare varje ledamot företräder – genom att faktiskt behandla de motioner som ledamöterna lämnar in.
Även om det innebär att majoriteten förkastar dem är det en vinst, för då måste förkastandet motiveras.
Den här ledarsidan har försvarat den stora höjning av arvodet som lagtingsledamöterna fick inför den här mandatperioden. Våra folkvalda ska ha bra betalt i förhoppningen att det lockar våra bästa hjärnor att ställa upp i val och vilja bygga det framtida samhället.
Men för att ett rejält arvode ska motiveras för skattebetalarna bör man också visa att man jobbar för det. Argumentet mot ett mer utspritt lagtingsår har varit att det inte finns saker att jobba med för utskott och lagting. Det argumentet blir löjligt ihåligt när det finns högar med öppna ärenden att ta tag i i stället för att gå på vedhuggarlov.
