Alltsedan sociala medier blev en grej har forskare, experter och allmänheten diskuterat dess effekter på samhället. Allra intensivast har diskussionen varit kring barns användning, och studier har undersökt hur sociala medier påverkar allt från barn och ungas psykiska hälsa och självbild till sömnvanor.
Den allmänna uppfattningen är något förenklat att det är dåligt, eller till och med riktigt dåligt. Och i takt med att sociala medier integrerats allt mer i ungas vardag har debatten intensifierats.
Den kinesägda appen TikTok lanserades 2016 och har sedan dess fullkomligt exploderat i antal användare, särskilt bland unga där appen numera är mer populär än både Instagram och Snapchat.
Företaget Byte Dances, som står bakom TikTok, kopplingar till den kinesiska staten har föranlett en del debatt kring frågor som rör hantering av användardata, och flera länder i väst har vidtagit åtgärder för att begränsa användning av appen. Det är en viktig fråga, men det finns flera saker att vara uppmärksam på.
För samtidigt som TikTok bokstavligen erövrar västvärlden finns det en kinesisk version som heter Douyin. Apparna är så gott som identiska, men i Kina begränsas användningen för personer under 14 år till högst 40 minuter per dag mellan klockan 06.00 och 22.00. Dessutom avbryts bläddrandet med jämna mellanrum av obligatoriska pauser. Men det är inte i användarbegränsningarna som är det stora problemet, utan innehållet.
Det verkar nämligen finnas stor skillnader i algoritmen, där kinesiska barn och unga får ta del av vetenskapligt, utbildande och historiskt innehåll samtidigt som barn i västvärlden exponeras för dansvideos och märkliga virala trender och utmaningar med i bland till och med dödlig utgång.
I väst har studier också visat att nya unga användare bombarderas med innehåll om ätstörningar, självskadebeteende, kroppsuppfattning och till och med självmord. I Kina trycker algoritmen i stället fram innehåll om socialt ansvarstagande, sammanhållning, patriotism och personliga ambitioner – och om någon i Kina visar intresse för till exempel ätstörningar tar algoritmen i stället fram innehåll om hur farligt det är att äta för lite.
Så här uttryckte den tidigare Google-medarbetaren och medgrundaren Tristan Harris till Center for Humane Technology sig om saken i det amerikanska nyhetsmagasinet ”60 minutes” i höstas:
”Det är nästan som att de erkänner att tekniken påverkar barnens utveckling och gör sin inhemska version till en spenatversion av TikTok, samtidigt som de skickar opiumversionen till resten av världen”.
Ett annat talande exempel är att de yrken som unga i USA och Kina i dag drömmer om att få jobba med i framtiden. I USA influencer, i Kina astronaut.
Det vore naivt att tro att Kina och Kinas kommunistiska parti (KKP) inte använder TikTok för att stärka sin egen strategiska position på den globala spelplanen. Det vore rent av dumt av dem att inte göra det, för sociala medier är ett manipulationsverktyg som få andra. Varför skulle inte kineserna, med ambitioner om att bli den ledande supermakten, ta chansen att skapa oro och fördumma oss i väst?
Det behöver både samhället i stort och föräldrar till barn och unga vara medvetna om när de förhåller sig till TikTok.
Kevin Eriksson
