I SVT:s nya dokumentärserie ”Gud som haver barnen kär” berättar unga vuxna om hur de har skadats av att växa upp i slutna religiösa miljöer. Tv-serien har kallats för ett slags metoo för religiöst uppfostrade barn.
Barnen kommer från olika trossamfund, men deras berättelser är väldigt lika. De har vuxit upp med en nedsättande beskrivning av världen utanför, och medvetet fostrats till ett utanförskap. De har levt med en rädsla för att familjerna ska vända dem ryggen om de inte väljer ”den rätta vägen”. Det går att dra många paralleller till hederspräglade kulturer.
Alla barn som växer upp i religiösa hem far inte illa. Från vissa kyrkliga håll har det riktats kritik mot att tv-serien inte fokuserar på de som har positiva erfarenheter. Det är lika onödigt som att skrika ”inte alla män” efter en dokumentär om våld i nära relationer. Människor med upplevelser av utsatthet måste få komma till tals.
Mekanismerna återfinns också i grupper som inte är religiösa, till exempel nyandliga eller politiskt extrema grupper.
Programmet visar att det är viktigt lyfta hur sektmekanismer fungerar och hur tidigt indoktrineringen börjar. Barn är sårbara och saknar verktyg för att kunna orientera sig bland vuxnas olika påståenden. Det synliggör också behovet av stöd till de unga människor som – ofta ensamma – väljer att ta steget ut.
Berättelserna är en studie i hur klassiska härskartekniker används för att utöva social kontroll och skrämma människor till lydnad.
Några av de medverkande berättar till exempel att demoner har beskrivits som verkliga väsen, och att den som tänker kritiska tankar om rörelsen anses vara ansatt av demoner. Andra har vuxit upp med obehagliga bilder av helvete eller undergång – som ett bokstavligt hot.
Ett annat styrmedel är skuldbeläggning. Exempelvis genom att låta ett barn känna skuld över orätta tankar, när det tvärtom aktivt borde avlastas från det.
Organisationerna fungerar ofta som grund för individers liv. Avhopp kan innebära att tidigare socialt stöd, sammanhang och anknytningsrelationer upphör. För en ung människa kan förlusten av sådana resurser få konsekvenser, samtidigt som man måste rekonstruera sin verklighet från grunden. Många vittnar om bristande förståelse och relevant stöd från samhället.
De uppväxtvillkor som ibland beskrivs i dokumentären är oroväckande, problematiska och helt oacceptabla.
Enligt FN:s barnkonvention ska barn skyddas från alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av vårdnadshavares tro. Barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet ska respekteras.
Lärare eller annan personal som i sina yrkesroller träffar barn bör ha detta perspektiv. Det saknas inte trovärdig kunskap inom ämnet, ändå är okunskapen generellt stor. Vuxna har ett stort ansvar när det kommer till att förmå, vilja och våga se dessa barn.
