Åländsk Center har varit en av hörnstenarna i bygget av det moderna politiska Åland, framför allt tillsammans med Liberalerna. Som de två stora partierna i många, många val har de lotsat landskapet genom både goda och svåra tider.
Men de senaste två decennierna har för Centern också handlat minst lika mycket om interna konflikter och problem. Kuppartade ordförandestrider har från tid till annan nära nog slitit partiet i stycken. Att man fick kalla handen från det då blivande lantrådet Katrin Sjögren i regeringsbildningen 2015 skapade ett posttraumatiskt stressyndrom för Centern som tog åratal att hantera. Och hämndbegäret efter den nesan lade grunden för haveriet med det uppsagda elhybridsavtalet.
I efterdyningarna av domarna i det fallet går nu Centern in i en ny tid, eller rättare sagt: Centern har nu en chans att förnya sig och lägga gamla stridigheter och chockskador bakom sig.
I och med att Veronica Thörnroos meddelade att hon stiger av som ordförande, och sedermera också avgår som talman på måndag, står Åländsk Center inför att välja en ny ordförande och en ny ledning.
De två givna kandidaterna är de två vice ordförandena Annika Hambrudd och Jesper Josefsson som redan antagit formen av en ledarduo i väntan på ordförandevalet. Annika Hambrudd har också uttryckt att partistrukturen måste förändras. Exakt hur är ännu oklart, men man kan gissa sig till att kommunikation med gräsrötter och kommunpolitiker står högt på listan.
Ett steg i den riktningen kom under torsdagen då partiet meddelade att Matilda Björklund från Vårdö blir ny partisekreterare. Att på det sättet lyfta fram en ung kraft från en mindre kommun är smart, och ger bilden av att ledningen lyssnat till de upprörda röster i partiet som inte känt sig hörda.
Att skapa en partikultur utan rädsla för knivar i ryggen, där man bättre tar till vara på partiets grund, landsbygden, torde vara en självklar nygammal inriktning för ett ombyggt centerparti.
Men den stora frågan externt är hur partiet kommer att formulera sin politik framåt.
Under de senaste mandatperioderna har Centern framstått som ett parti som framför allt säger nej och inte har några andra idéer för samhällsbygget än att sitta still i båten. Under den förra mandatperiodens andra hälft, efter den lyckade pandemihanteringen, gjorde man till och med ickegörandet till norm.
Så kan inte ett parti som säger sig vara det ”statsbärande” partiet fortsätta.
Den kommande ledningen för Centern måste skapa en politisk plattform där man presenterar en ambitiös, trovärdig och inspirerande framtidsvision för Åland de kommande årtiondena. Vid sidan av de interna problemen är det här Centern fallerat de senare åren.
Vare sig Centern och Liberalerna sitter i samma regering eller står på var sin sida i politiken är det viktigt att de två traditionellt största partierna är vitala i sitt idéarbete. Förhoppningsvis är den här mandatperioden också en fingervisning av vad Åland kan vara, där just dessa två kombattanter i åländsk politik söker att samarbeta för att skapa ett bättre Åland.
Hur det kommer att gå under de här fyra åren lär visa sig, men för Centern är det viktigt att man hittar sin nya bäring under våren, förnyar både intern- och externpolitiken och lägger gamla strider och synder bakom sig.
Jonas Bladh
tel: 266 38
