Det står faktiskt i lagen att barn har rätt till att både ta del av och själva få skapa kultur. Finland och därmed Åland antog FN:s konvention om barnets rättigheter 1991. Sedan dess är den inskriven i landets lag.
I grunden går den omfattande konventionstexten ut på att garantera barn samma mänskliga rättigheter som vuxna åtnjuter. I ett vidare perspektiv handlar det om att ge barn och unga goda förutsättningar att utvecklas till självständiga individer genom att ge dem tillgång till olika kulturella uttrycksformer och förse dem med kunskap och resurser för eget skapande.
I artikel 31, andra stycket fastslås: ”Konventionsstaterna ska respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och skall uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet samt för rekreations- och fritidsverksamhet.”
Om man tidigt får lära sig att uttrycka sig genom inte bara språket utan också genom olika konstformer ökar ens möjlighet till delaktighet i samhället. Att känna att man är bra på något är viktigt för ens självkänsla och stolthet. Därför är det viktigt att främja barns och ungas skaparlust.
Men det är också viktigt att begrepp som kultur och skapande inte begränsas av ett traditionellt högkulturperspektiv där klassiska uttrycksformer som måleri, teater, skrivande, klassisk sång och dans tillmäts högre värde än andra former av skapande, som att reparera motorer, mode och makeup, måla Warhammer-figurer eller att göra egna koreografier till låtar på nätet. Ordet kultur innefattar i sin grundbetydelse alla former av mänskligt skapande.
Här på Åland är vi ganska bra på att fånga upp barn och ungdomar som är intresserade av de klassiska högkulturuttrycken. Föreningslivet är brett och blommande. Men vi är sämre på att se och stödja den andra kategorin ungdomsintressen, som man för enkelhets skull kan kalla för lågstatuskultur.
Förvisso finns här ett antal, men tyvärr alldeles för få, eldsjälar som hjälper unga att kultivera även den här typen av intressen. De är värda både beundran och massivt praktiskt samhällsstöd eftersom de i många fall även gör en viktig social insats genom att helt enkelt bara vara en intresserad och stabil vuxen på samma plats som ungdomarna.
I måndags höll Sylvia Carlsdotter, barnrättsstrateg och rektor för Simrishamns kulturskola en inspirationsdag för åländska skolmänniskor, kulturarbetare och någon enstaka politiker. Med grunden i barnrättskonventionen har hon varit med och utvecklat en kulturgaranti för alla grundskoleelever i Simrishamn. Den betyder att eleverna ska få uppleva professionell kultur, att de själva ska få pröva att skapa under sakkunnig ledning och att det ske en kontinuerlig kompetensutveckling och ett erfarenhetsutbyte mellan lärare och kulturpedagoger. Detta kunde Åland gott ta efter, men då lägga lite extra krut på att inkludera även lågkulturföreteelser. Ett strålande exempel är det Å-Lan som Ålands ungdomsförbund arrangerade i april i fjol. Datorspelsintresserade ungdomar fick spela tillsammans men även höra om hur man kan förvandla sitt intresse till ett yrke. Till exempel var Sara Casén med och berättade om sitt arbete som projektledare på spelutvecklaren Sharkmob.
Låt oss ständigt söka nya sätt att stödja ungas skaparlusta. Det är en billig investering med enorm avkastning.
Petter Lobråten
tel: 26 633
