Ett år har gått sedan parlamentet i världens mäktigaste demokrati stormades av tusentals anhängare till en president som vägrade godkänna att han förlorat sin makt i ett allmänt val.
Attacken mot kongressen på Capitol Hill skakade inte bara den amerikanska demokratin, den var en väckarklocka för alla demokratiska länder att det system vi ser som självklart kan falla mycket enkelt. Men lyssnade demokratierna i världen till väckarklockan? Inte så mycket som man kunde ha hoppats, får man konstatera. I pandemins tidevarv är demokratin utsatt både från dess politiker och de som inte förlitar sig på folkvalda majoriteter, myndigheter och traditionella medier.
Vi backar bandet nästan ett år. Den 6 januari 2021 bevistade tusentals supportrar till president Trump hans eftervalsmöte i Washington DC. Trump hävda där på nytt att valet var stulet från honom, han pekade ut sin vice president Mike Pence som en förrädare och uppmanade lyssnarskaran att tåga till Capitolium för att protestera mot kongressen som samma dag skulle vidimera valresultatet.
Så gjorde anhängarna. Resultatet blev kaos, fyra döda varav en polis, hundratals skadade och en demokrati som skakade i sina grundvalar. Över 700 protestanter greps och hittills har ungefär en tiondel dömts. Märkligt nog har dock ingen anklagats för inhemsk terrorist, något som torde vara rimligt när man försöker att med våld störta statens folkvalda lagstiftare.
Det största sveket mot demokratin har dock kommit efter den 6 januari. I flertalet omröstningar kring utredningen av händelserna den dagen har republikanska kongressledamöter valt att tona ned händelsen, gjort partipolitik av attacken mot den amerikanska demokratins centrum och valt att i stället upprepa Trumps lögner om ett stulet val.
Det är en skam för ett anrikt parti som det republikanska att det förfallit till det tillstånd det nu är i, där man i praktiken tar order från Donald Trump där han sitter i sitt lyxhotell i Florida utan hänsyn till vad som är bäst för landet och det amerikanska folket.
Den typ av demonstrationer mot demokratin i allmänhet och dess institutioner i synnerhet som vi såg och har sett i USA, har i pandemins kölvatten spridit sig över världen. Det som vi tidigare ryckt lite på axlarna åt och avfärdat som konspirationsteorier och foliehatteri har växt och blivit mindre folkrörelser. Antivaxx-rörelsen, som är framträdande om än liten också på Åland, har blivit en vanlig del i debatten och baseras i mångt och mycket på att ifrågasätta den breda majoriteten av läkare, forskning och beslutsfattare. I stället hänvisas till enstaka läkare eller forskare som gör sina stämmor hörda via sociala medier men mycket sällan publicerar studier som kan granskas.
Vid sidan av vad detta gör för att försämra läget i kampen mot covid-19 och dess verkningar, undergräver det förtroendet för vårt styrelseskick. Om till och med parlamentariker på Åland ifrågasätter de expertmyndigheter som bistår regeringen med information och misstänkliggör den för att vara korrupt, vad ska då folket våga lita på?
Men det är inte bara utifrån som attackerna mot demokratin kan komma och kommer. Också de folkvalda beslutsfattarna måste se upp med vilka beslut de tar när de ska mota ett hot mot nationen, folkhälsan, klimatet eller vad det nu månde vara.
När pandemin till slut har bekämpats finns ett viktigt arbete att göra för politiker och forskare när man ska utvärdera besluten kring begränsningar av de personliga fri- och rättigheterna. Varje sådant beslut som tas och accepteras flyttar en gräns och öppnar för ytterligare inskränkningar. Därför är det så viktigt att det finns kontrollmekanismer också för dessa beslut. Ett sådant är Finlands riksdags grundlagsutskott, och lyckligtvis har det satt stopp för en rad inskränkningar i grundlagsskyddade rättigheter de senaste två åren. Dessvärre har ändå exempelvis Ålands lagstadgade rätt kränkts tiotals gånger, vilket också undergräver förtroendet för demokratin.
Ett år har gått sedan attacken mot den amerikanska kongressen och vi har uppenbarligen lärt oss mycket lite av det närmsta en statskupp som USA har sett sedan inbördeskriget. Det är skrämmande, och ytterligare en väckarklocka.
Vi måste bli bättre på att försvara vår demokrati, annars förlorar vi den.
Jonas Bladh
