Studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature, baseras på genetisk analys av kvarlevorna efter 15 personer som kommer från den mytomspunna ön, 3 700 kilometer utanför Chile, som är känd för sina gigantiska stenstatyer. Dessa människor har levt på Rapa Nui mellan 1670 och 1950, men kvarlevorna förvaras på ett museum i Paris.
Teorin om ett ekologiskt självmord, en självförvållad kris orsakad av överexploatering av naturresurserna på Rapa Nui, har använts som ett varnande exempel.
Den går i korthet ut på att alla öns träd höggs ner i en maktkamp mellan olika klaner på ön. Våld, hungersnöd och anarki ledde enligt denna teori till en befolkningskollaps innan de första européerna kom dit på 1700-talet.
"En kolonial berättelse"
"Jag tror personligen att idén om kollapsen har uppstått som en del av en kolonial berättelse. En idé om att dessa primitiva människor inte kunde styra sin kultur och att de inte tog hand om miljön ordentligt. Men de genetiska bevisen säger det motsatta", säger en av forskarna, Victor Moreno-Mayar, i ett pressmeddelande från Köpenhamns universitet.
Det stora befolkningstappet på ön var i stället resultatet av mötet med européerna, hävdar forskargruppen. Många dödades av européer och många avled till följd av smittor som européerna förde med sig. På 1860-talet togs sedan en tredjedel av befolkningen till Peru som slavar.
Genetisk variation
Den genetiska analysen visar att befolkningen har varit stabil från 1200-talet, när de första invånarna kom dit, och fram till 1700-talet, när européerna kom. Om teorin om en befolkningskollaps hade stämt så hade den genetiska variationen inte varit så stor hos de 15 individerna, framhåller forskarna.
Studien visar också att Rapa Nuis befolkning haft genetiskt utbyte med den amerikanska ursprungsbefolkningen på fastlandet redan långt innan européerna kom dit och döpte ön till Påskön.
