Den 17 juni åkte Camilla Eklund och hennes sambo Christopher Rydberg för att bestiga Sveriges högsta berg Kebnekaise. Vägen dit är lång. När bilvägen tog slut och de skulle vila för natten blev det plötsliga motgångar.

– Vi var trötta och hade rest mer än ett dygn, när vi skulle slå upp vårt tält började det ösregna. Det var dessutom enormt mycket myggor, och de flög ner i vår mat så vi fick plocka bort mygg medan vi åt, säger Camilla Eklund.

– Vi och alla våra saker var blöta så vi gick till en stuga för att övernatta där i stället.

Vandringen till berget

Sträckan från där bilvägen tar slut till Kebnekaise är cirka 20 kilometer, och när de vaknade började vandringen till berget.

– Vi hade båda med oss packning, och jag är inte van vid att vandra med packning så jag visste inte hur det skulle gå, säger Camilla Eklund.

De blev snabbt blöta när de vandrade genom växtligheten på grund av regnet.

– Byxorna klibbade mot benen och vi undvek att pausa på grund av blötan, så vi åt i princip ingenting under sträckan till Kebnekaise.

Redan under första sträckan mot Kebnekaise mötte Camilla Eklund sin första utmaning.

– Vi nådde den första repbron, och jag som är höjdrädd började gråta. Då tog Christopher mig i armkrok och hjälpte mig över medan jag blundade.

När de kom fram till Kebnekaise efter sju timmars vandring satte de upp tältet, men klockan ett på natten blåste det upp till storm och temperaturen nådde noll grader. De tog sig då in i servicehuset för att sova.

– Men eftersom solen inte går ner vid den här tiden på året börjar folk vandra vid olika tider på dygnet, och det var liv i stugan hela natten, med människor som skulle börja vandra och gjorde i ordning frukost och mat, säger Camilla Eklund.

På torsdagen vilade de och laddade upp för bestigningen av Kebnekaise.

Bestigningen

Klockan 07.30 på fredagen gav de sig av och det blev en bestigning från första stund.

De hade till en början tur med vädret, men när de kom längre upp blev det tuffare väderförhållanden.

– Det började regna efter ett tag, och jag som har glasögon behövde hela tiden stanna för att torka dem, säger Camilla Eklund.

Vindarna var kraftiga och de kunde inte ta några långa pauser.

– Det kom även dimma, vilket gjorde att det var mycket dålig sikt. Det var också kallt och mina fingrar blev frusna.

När paret var nära toppen kom en snöstorm.

– Ungefär 50 meter från toppen såg vi inte mer än en halv meter framför oss. Det var även halt, och vi hade inte med isdubbar. Då ville jag inte gå längre, men vi mötte två killar som kom ner från toppen som peppade oss att fortsätta. Christopher tog mig igen i armkrok och hjälpte mig sista biten, säger Camilla Eklund.

Skulle göra det igen

Paret tycker att vägen ner var tuffast. De var slitna och behövde fortsättningsvis fokusera på var de placerade fötterna, då det är mycket lösa stenar, halka och dålig sikt.

Camilla Eklund är stolt och glad över att hon lyckades bestiga Kebnekaise trots sin höjdrädsla.

– Det var värt det och jag har kommit ur det mentalt starkare, jag tänker att om jag klarar att bestiga ett berg kan jag klara nästan vad som helst.

Christopher Rydberg har tidigare försökt att bestiga Kebnekaise.

– Jag försökte för några år sedan men behövde ställa in. Nu känns det bra att jag lyckades göra det i sällskap med Camilla och att jag hjälpte henne att nå hennes mål.

Hon är å sin sida tacksam över att han följde med.

– Utan min sambos lugn och trygghet hade det aldrig gått, och vi har kommit närmare varandra efter resan.