Knappt 60 kilometer sydost om Boston i USA ligger den lilla staden Duxbury. Den ruvar på gamla lämningar från den tidiga kolonisationen av Amerika. Här finns till exempel landets äldsta bevarade amerikanska begravningsplats som upprättades 1632. För den konst- och kulturhistoriskt intresserade är Duxbury väl värt ett besök. Förutom att den välstädade dockskåplika idyllen bjuder på såväl gammal som ny arkitektur i kolonial stil finns här The Art Complex Museum, ett konstmuseum med Ålandskoppling. Museet har nyligen genomgått en genomgripande renovering såväl vad beträffar museibyggnaden som trädgården runtom, liksom interiören med utställningar.
The Art Complex Museums första intendent var den Ålandsfödda konstnären Ture Bengtz (1907-1973). Han hade genom uppdraget att måla ett grupporträtt av träfabrikörparet Carl och Edith Weyerhaeusers barn blivit god vän med uppdragsgivarna. Bengtz engagerades i planeringen och uppbyggandet av det privata museet som slog upp sina portar 1971. Själva museibyggnaden har en frapperande utformning med ett vågformat tak som naturligtvis byggdes i limträ. Museet har ett något spretande, men intressant koncept: man samlar bland annat asiatisk konst och Shaker-konsthantverk. Utställningarna i museet visar dels verk ur den egna samlingen, dels temporära specialutställningar med nutida konst. I den förnyade interiören finns numera även en presentation av museet och dess tillblivelse. För närvarande söker man efter en ny intendent. Den nuvarande, Charlie Weyerheauser, tog över efter Bengtz 1973. Charlie, nu drygt 80 år gammal, var för övrigt ett av barnen i familjeporträttet som beställdes av Bengtz.
The Art Complex Museums digra bibliotek har efter renoveringen flyttat ned i källarplanet och på dess forna plats ligger den ovannämnda permanenta museipresentationen. När man bekantar sig med den blir det tydligt hur stor betydelse Ture Bengtz och han hustru Lillian haft för projektet. Ture fick tyvärr inte leda museet mer än ett par år på grund av sin tidiga död – han avled i en astmaattack 1973. Änkan Lillian fortsatte engagemanget för museet och hennes betydelse kanske inte tidigare fått den erkänsla som den vore berättigad. Museet vårdar dock minnet av både Ture och Lillian Bengtz. Förutom bilder och omnämnanden i historiken bär den stora utställningssalen namnet Bengtz. Tures verk finns även i museets samlingar och i den nyligen utgivna boken ”Highlights of the Collection”.
För ålänningarna torde Ture Bengtz vara mest bekant genom det stora blyglasfönster som donerades till hemkyrkan i Jomala 1968. Det är numera även allom bekant att Ture Bengtz hade en utomäktenskaplig son; Bengt Elling (1925-2003), välkänd Mariehamnsprofil som vid sidan av arbetet vid flygfältet dessutom var en känd krogmusiker och konstnär. Ture Bengtz har också uppmärksammats med ett par åländska frimärksutgivningar. Hans konst presenterades senast 2022 i samband med att dotterns donation till Ålands konstmuseum visades. I Önningebymuseet hölls en minnesutställning över honom 2007. Stiftelsen Ålands vänner planerar en bok om konstnären med Sebastian Johans som författare.
Kjell Ekström
