Tove Niskala Dahlén har inlett det nya året med en ny arbetsplats. Den 3 januari började hon som HR-specialist på Crosskey. Att hon skulle hamna i human resources-branschen, och jobba med mänskliga resurser, var dock ingen självklarhet. Efter studierna vid Ålands lyceum stack hon till Helsingfors.

– Jag hade varit mycket i Helsingfors eftersom pappa är därifrån och jag gillar mixen av utbudet som storstaden ger, samtidigt som det är litet och lättillgängligt.

Just då var hon inte sugen på att plugga, men hittade en dansskola som hon började på. Dansat hade hon då redan gjort under många år på dansskolan vid Ålands musikinstitut.

– Jag jobbade halvtid på en finlandssvensk skola som assistent på fritids åt en pojke med adhd. Det var tufft. Jag hade inte den kompetensen. Men det passade bra att dansa halvtid och jobba halvtid.

Tove kommer ifrån en fotbollsfamilj. För egen del var det dock vännerna och just dansen som var viktigast. I grunden är hon ganska mycket en generalist, inser hon.

– Jag har provat alla möjliga grejer. Jag gillar och får en kick av att prova nytt och att utforska, mer än att köra på en grej. Jag gick på scouterna, tränade aerobics, testade karate, golf, tennis och simning och jag och en kompis ledde kvällsaktiviteter för barn inom församlingen.

Flyttade till Lund

Efter ett år kände hon sig rätt färdig med tillvaron i den finska huvudstaden. Hon hade haft tankar på att bli socionom och sökte till olika universitet och kurser. Hon landade i en beteendevetenskaplig grundkurs. Mycket för att Lund lockade och för att kursen var bred.

– Jag har alltid gillat beteende, psykologi, och ville jobba med människor. Varför vi gör som vi gör och varför vi funkar som vi gör. Men jag visste inte vinklingen, säger hon om tankarna kring studie- och yrkesvalet.

– Det var en ren chansning. Jag hade inte varit i Skåne tidigare och inte i Lund, och hade ingenstans att bo när vi började. Men jag landade i ett kollektiv i Lund och fick mitt sammanhang där. Jag gillade kursen, men visste inte vad jag skulle göra med det.

När hon sedan läste grupputveckling och ledarskap hörde hon om personal- och arbetslivsprogrammet.

– Då kände jag att jag hade hittat rätt, en kombination av människor, utveckling och organisation.

Lund upplevde hon som en fantastisk studiestad.

– Den är ganska förlåtande på grund av att det är en studiestad. Och jag var i studieåldern. Det fanns alltid något att göra. Det bara flöt på.

Ett år in i studierna träffade hon ålänningen Gustaf Dahlén.

– Vi träffades hemma på Åland. Efter ett år i kollektivet var jag ganska redo att flytta. Vi fick en liten sockerkub i norra Lund, men efter ett år fick vi en större studentlägenhet.

Studierna resulterade i en kandidatexamen inom personal- och arbetsliv med inriktning psykologi, och parallellt en dito examen inom företagsekonomi med fokus på organisation. Hon hade insett att man, om man skulle bli en riktigt bra personalvetare, behövde få in även den ekonomiska biten.

– Jag har haft jättemycket nytta av det!

Den praktiska erfarenheten

När studierna var avklarade sökte hon jobb. Otaliga jobb. Och upplevde det där många nyutexaminerade får erfara: att man som ung förväntas ha en massa arbetserfarenhet. Tove valde att ta ett år i Stockholm och gå en kvalificerad yrkesutbildning för HR-akademiker, en så kallad KY-utbildning, medan Gustaf stannade kvar i Lund. På så sätt erhöll hon den praktiska erfarenheten. Under det året fick Gustaf jobb i Malmö och deras gemensamma flyttlass gick dit.

– Vi bodde vid Folkets park. Det hände saker hela tiden, säger hon varmt om Malmö som aldrig verkade vara tyst och där demonstrationer inte var ovanliga.

– Jag såg en ny sida av Malmö med alla restauranger och matmarknaden på Möllan besökte vi varje helg. Man kunde cykla överallt.

Helt plötsligt var Malmö hennes stad. Hon och Gustaf jobbade och hade ingen att ta hänsyn till, förutom varandra. De njöt av kulturlivet och gick på konserter. I motsats till Lund upplevde hon att man inte växer ur Malmö.

– Det man uppskattar i början växer man ifrån, säger hon om studiestaden.

Paret reste mycket. Köpenhamn och Kastrup låg nära till hands.

– Vi stormtrivdes!